Recension

The endThe end

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Album nummer tre för den hajpade japanska trion Gallhammer – numera duo efter att gitarristen Mika Penetrator hoppat av. Utan gitarr i ljudbilden tar bandet ytterligare ett kliv bort från den skitiga svartmetall som först gav dem välförtjänt uppmärksamhet 2004. Hårt är det dock fortfarande: doomen ligger kvar i Vivian Slaughters släpiga basriff, men The end experimenterar med sin minimalism och resulterar i en speciell slutprodukt som är mycket mer intressant än föregångaren Ill innocence. De riktiga crustmetaldängorna från debuten saknas, men man gläds åt viljan och oräddheten i att gå i ЃhfelЃh riktning. Till och med trummisen Risa Reapers Musse Pigg-sång välkomnas.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons