Recension

Texter ur BibelnTexter ur Bibeln på ett nytt sätt

Under strecket
Publicerad
Annons

Att återberätta Bibeln är erkänt svårt, ändå är bibelberättelser för unga en genre, där det råder överflöd. I min egen bokhylla hittar jag raskt nitton bibelparafraser från de senaste åren - och då har jag inte räknat med alla varianterna på julevangeliet.
Och nu har det kommit ytterligare två volymer. Min första tanke var: behövs det verkligen fler?
Men jag fann något nytt.
Maj Bylocks Texter ur Bibeln är den första bibelåterberättning som jag har läst, där apokryferna är med - de böcker som länge varit uteslutna ur svenska utgåvor men nu finns som tillägg till Gamla testamentet i Bibel 2000. En del är tunga; Maj Bylock måste ha haft det lika kämpigt som läsaren med de grymma Mackabeerböckerna. Men det är bra att två starka kvinnor äntligen får träda fram: Judit och Susanna. Inte bara för att de är vackra, rättrådiga och modiga utan också för att de har varit vanliga motiv i konsten och litteraturen.
Maj Bylock har arbetat med stor pietet, hon förenklar men förvanskar inget och använder ofta Bibelns egna ord fast kortare och i en luftigare layout. Någon gång kan framställningen bli en smula torr och allt har inte lämpat sig att återge på detta knappa sätt. Avskedstalet i Johannesevangeliet, som är en så central kristen text - fast svår, jag medger det - har nästan kommit bort.
Å andra sidan är Bylock värd allt beröm för att hon genom sina utdrag gjort Paulus hanterlig och begriplig. Där har hon verkligen lyckats, men också i övrigt fungerar hennes texter i stort sett bra.
Boken är genomgående illustrerad med svartvita vinjetter av Madeleine Pyk. De är utförda i hennes kända avskalade stil, som här starkt påminner om hieroglyfer. De ansluter sig väl till texterna och har en stark symbolverkan. Men den roliga omslagsbilden av arken får mig att beklaga att inte vinjetterna också är i färg.

Färgrik är däremot den andra boken, som just heter Noas ark. Det är en översättning från holländskan med text av Herma
Vogel och bilder av Gitte Spee. Det är en bok av helt annat slag, fritt återberättade episoder ur Bibeln med sikte på mindre barn.
Den är en aning pryd, som sådana här böcker kunde vara förr. Det finns exempelvis ingen antydan om varför Potifars hustru tyckte så illa om Josef - och pojkvaskern på bilden kan för den delen inte locka någon kvinna. Inga ”synderskor” skymtar och svåra saker som bebådelsen ger de sig inte in på. Också det moderna språket i den fritt uppfunna dialogen gör mig en aning betänksam. Var Moses ”gullig”?

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons