Texten som kärlekshandling

UPPVÄXT I SUNDSVALL. Barndomsskildringar är på modet igen, en litterär tradition som är stark i Sverige. Stefan Eklund återvänder till en av de allra bästa böckerna i genren, Lars Ahlins Sjätte munnen, en roman som borde vara en klassiker.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Lars Ahlin fotograferad 1993.

Lars Ahlin fotograferad 1993.

Foto: JONAS EKSTRÖMER/SCANPIX
Annons

Plötsligt vimlar det av barndomsskildringar i den samtida svenska bokfloden – skrivna av Katarina Kieri, Mian Lodalen, Johannes Anyuru, Fredrik Ekelund med flera. Men har ni läst en av de allra bästa – Lars Ahlins Sjätte munnen? I år är det 25 år sedan den gavs ut. Den har inte klassikerstatus idag, men den kommer att få det, tro mig.

Sjätte munnen var Lars Ahlins återkomst till romankonsten efter drygt 20 års tystnad – kanske den mest mytomspunna tystnaden i modern svensk litteratur. Ahlin, en av de tongivande svenska författarna under 40- och 50-talet, slutade att publicera sig efter romanen Bark och löv 1961, trött på att inte uppskattas efter förtjänst. Hans lutheranskt färgade modernism var svårförståelig för många, inte minst i kritikerkåren, och hans bråk med DN:s Olof Lagercrantz har senare omskrivits av Ahlins hustru Gunnel som den främsta orsaken till tystnaden.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons