Annons

Tesen om handtvätt som räddade liv

Läkaren Ignáz Philipp Semmelweis lyckades på 1800-talet radikalt minska dödligheten i barnsängsfeber genom att uppmana barnmorskor och läkare att tvätta händerna före förlossningen. En ny bok om hans liv pendlar mellan stark relevans och risk för tomt publikfrieri.

Under strecket
Publicerad

När värkarna väl satte igång på onsdagsmorgonen var hon optimistisk inför den stundade förlossningen. Hon kallade därför bara på en erfaren barnmorska från det stora Londonsjukhuset, och sent samma kväll låg den nyfödda dottern vid hennes sida. Men komplikationer tillstötte. Under natten hämtades en läkare som omedelbart inledde en operation. Det krävande ingreppet avslutades först under morgontimmarna men den nyförlösta hämtade sig mirakulöst redan till nästa dag. Det var därför överraskande att hon bara någon vecka senare drabbades av en hastigt stigande feber med våldsamma kramper som följd. Under de kommande dygnen blev hon allt sämre och tjugo minuter i åtta, söndagsmorgonen den 10 september 1797 förklarades författarinnan Mary Wollstonecraft död, 38 år gammal i barnsängsfeber.

Den radikala och engagerade Mary Wollstonecraft var dessvärre inte den enda kvinna som under denna tid gick ett liknade öde till mötes. Under 1700-talet kom barnsängsfebern, också kallad puerperalfebern, att uppmärksammats av allt fler läkare. Den bevarade statistiken är hårresande. Dödligheten var ibland så hög som 80 till 90 procent. Årtiondena kring sekelskiftet 1800 låg det europeiska snittet bland de hemförlösta mödrarna på 40–50 dödsfall per 10‑000 födslar. På de större sjukvårdsinstitutionerna var siffrorna än högre. Exempelvis insjuknade och dog nästan var tionde kvinna vid det stora sjukhuset Maternité i Paris. Men de regionala skillnaderna och skillnaderna mellan olika år kunde vara stora. De skandinaviska länderna uppvisar betydligt lägre tal, något som ofta tillskrivs en välorganiserad och kunnig barnmorskekår.

Annons
Annons
Annons