Annons

Hotel MumbaiTerrorattack som film – lär oss ingenting

Dev Patel är bara fånig som godhjärtad, sikhisk servitör i ”Hotel Mumbai”.
Dev Patel är bara fånig som godhjärtad, sikhisk servitör i ”Hotel Mumbai”. Foto: Sandrew Metronome

En ny thriller återskapar det utdragna blodbad som islamistiska terrorister åstadkom i Bombay 2008. Men offren förblir ytliga bekantskaper och om de ondskefulla mördarna lär vi oss ingenting särskilt.

Under strecket
Publicerad

Armie Hammer som David i ”Hotel Mumbai”.

Foto: Sandrew Metronome Bild 1 av 1

Det är en litet underlig subgenre, det här: terrordåd från verkliga livet, återskapade med mer eller mindre kraftfull och mer eller mindre sentimental betoning av den lilla människans hjältedåd mitt i allt elände. Ge mig ett någorlunda storskaligt terrordåd, åtminstone ett som drabbar tillräckligt många västerlänningar som du och jag kan identifiera oss med (i Boston, på Utøya, i amerikanskt luftrum), och jag ska ge dig en underhållningsfilm som anser sig vara ute i synnerligen seriösa syften. Men vad ska vi egentligen ta oss till med den?

Den 26 november 2008 landstiger en grupp gummibåtsburna islamistiska terrorister med tung beväpning på en svårt nedskräpad strandremsa utanför indiska mångmiljonstaden Bombay. Dessa skägglösa gossar tar sig upp på en trafikerad väg, vinkar till sig lediga taxibilar och ger sig iväg till olika strategiska punkter i staden för att packa upp sina vapen och sätta igång med sina sysslor. Anthony Maras film ”Hotel Mumbai” återskapar den förstörelse och det utdragna blodbad de åstadkommer under en aktion som varar i flera dygn.

Annons
Annons
Annons