X
Annons
X
Krönika

Andreas Grube: Terroir – ett begrepp fyllt av känslor

Det finns ett begrepp i vinvärlden som mer än något annat har förmågan att röra upp heta känslor och debatter, och som delar communityn i tydliga läger; för eller mot, troende eller icketroende. 

Jag talar såklart om "t-ordet":terroir. Alltså, lite förenklat, summan av en växtplats alla förutsättningar – jordmån, temperatur, altitud, regnmängder, soltimmar, lutning på vingården och så vidare – och hur dessa förutsättningar präglar den slutliga produkten. Ett ord som ibland översätts med exempelvis ursprung, härkomst, adress, passtämpel eller andra liknande ord som försöker ringa in ett visst vins unika karaktär.

Argumenten för terroirbegreppet är många och stundtals svåra att säga emot. Jag minns när jag själv smakade två viner som växt på vingårdar alldeles intill varandra i Bourgogne (Amoreuses och Hauts Doix) och som vinifierats på exakt samma sätt, i samma källare av samma vinmakare, men som ändå smakade helt olika. I just det fallet pratade vinmakaren om olikheter i de olika odlingsplättarnas dräneringskapacitet som huvudanledning till skillnaden i smakprofil. 

Annons
X

Argumenten emot terroirbegreppet är även de många, och inte minst pratar man då om människans inverkan på processen: Vilken tidpunkt man väljer att skörda, hur länge skalen får ligga med och skvalpa i juicen under jäsning, vilken typ av kärl man använder för lagring, och så vidare i typ all oändlighet (även om vissa menar att produktionstraditioner och historia ocksåär en del av terroirbegreppet…).

Jag älskar den här typen av experiment som tvingar oss att ifrågasätta gamla invanda normer och föreställningar.

Well, den där debatten lär nog pågå länge än, och kul är väl det. Samtidigt har man på senare år, som ett intressant perspektiv, också börjat prata mer om själva produktions- och lagringsplatsens betydelse för ett vins smakprofil. Ett kul exempel är det experiment som ett antal unga tyska och österrikiska vinmakare håller på med: Wurzelwerk. Projektet har pågått sedan 2012 och går mycket kortfattat ut på att vinmakarna skickar ojäst druvmust till varandra, must som sedan görs till vin och lagras hos respektive producent. Resultatet är lika intressant som fascinerande: det visar sig nämligen att egendomen – produktionsplatsen – ibland skiner igenom betydligt mer i det färdiga vinet än den ursprungliga växtplatsen. Druvor som till exempel kommer från Weingut Gunderloch i tyska Rheinhessen kommer ändå att smaka mer som Jurtschitsch i österrikiska Kamptal när de vinifieras hos den senare. 

Superintressant, ju! Jag älskar den här typen av experiment som tvingar oss att ifrågasätta gamla invanda normer och föreställningar. Att det som var en allenarådande sanning igår inte behöver vara det idag.

Visst, det kan ju vara tryggt och skönt med en fast punkt som t-ordet i tillvaron, ett handtag att hålla i som i någon mån hjälper till att förenkla tillvaron. Men det är också extremt roligt med nya infallsvinklar som tvingar oss att fundera i nya banor. 

Att tänka annorlunda idag än igår är det som skiljer den vise från den envise, som ju det klassiska gamla citatet lyder.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X