Annons
X
Annons
X

Teokratins återkomst i Europa

HOTAD ÅSIKTSFRIHET Irlands nya lag mot blasfemi, hädelse, är det senaste i raden av exempel på religionens återkomst i den europeiska politiken. ­Under förevändning att skydda troende från kränkning erbjuder man ett redskap för fanatiker att sätta munkavle på sina kritiker. Men utan åsiktsfrihet blir demokratin värdelös, skriver professorn i praktisk filosofi, Per Bauhn.

En man vid ”Papal Cross” i Phoenix Park i Dublin. Irland har infört en lag som kriminaliserar blasfemiska och kränkande uttalanden om religioner. Men i en demokrati har man inte rätt att slippa åsikter man inte gillar, skriver Per Bauhn.
En man vid ”Papal Cross” i Phoenix Park i Dublin. Irland har infört en lag som kriminaliserar blasfemiska och kränkande uttalanden om religioner. Men i en demokrati har man inte rätt att slippa åsikter man inte gillar, skriver Per Bauhn. Foto: PETER MORRISON/AP

Den 23 juli undertecknade Irlands president Mary McAleese en lag om ärekränkning och förtal, som i förbifarten också kriminaliserar blasfemiska och kränkande uttalanden om religioner. Lagen säger att ”en person som publicerar eller yttrar något blasfemiskt skall anses ha begått ett brott och skall, i det fall han eller hon fälls på denna åtalspunkt, dömas till böter inte överstigande 25000 euro”.

Blasfemibrott är det när någon yttrar eller publicerar något som är ”grovt kränkande eller förolämpande i relation till ämnen som hålls för heliga av någon religion, och därigenom vållar upprördhet hos ett betydande antal av religionens anhängare” och där det dessutom är fallet att personen i fråga ”avser att orsaka sådan upprördhet genom publiceringen eller yttrandet i fråga”.

En åtalad kan frikännas om han eller hon kan bevisa att ”en förnuftig person skulle finna genuint litterärt, konstnärligt, politiskt, vetenskapligt, eller akademiskt värde i den sak som berörs av brottet”.

Annons
X

Det åligger alltså den åtalade att visa att hans handling är befogad, inte de upprörda troende att visa att deras reaktion är berättigad.

Lagen har en intressant bakgrund. Irland har haft ett blasfemiförbud inskrivet i sina grundlagar sedan den republikanska författningen antogs 1937. Men man har i stort sett avstått från att använda sig av lagen. Det vill säga, fram till 1999, och fallet Corway. John Corway hade anmält Independent Newspapers för en karikatyr av en präst som erbjuder politiker nattvarden, och hävdade att detta var ett hån mot den katolska tron. Irlands högsta domstol skrev i sitt utslag att republiken visserligen hade en lag mot blasfemi, men ville ändå inte ta upp fallet eftersom det var omöjligt att säga ”vari ett brott mot blasfemilagen består”.

Här fanns alltså ett utmärkt tillfälle för de irländska politikerna att avskaffa en lag som inte ens landets högsta domstol kunde uttolka. Men Irlands regering har istället tolkat situationen som sådan att det som krävs är en omformulering av lagen mot blasfemi så att domstolarna kan tillämpa den.

Alltså denna nya skrivning, där blasfemi ska tolkas i termer av de troendes upprördhet och där det åligger den åtalade att bevisa ett gott uppsåt.

Detta sker alltså i den europeiska union som har åtagit sig att slå vakt om demokratiska värden och där Sverige nu är ordförandeland. Man kan givetvis hävda, att Irlands parlament har tagit detta beslut i demokratisk ordning och att det därmed inte kan klandras av utomstående. Men demokrati handlar inte bara om majoritetsbeslut, utan också om en rätt till åsiktsfrihet, utan vilken den demokratiska processen blir värdelös. Och om åsiktsfrihet är en rättighet, så kan den inte villkoras av religiös känslighet.

Varje begränsning av åsiktsfriheten med hänvisning till att de troende inte får förolämpas är ett steg tillbaka mot det teokratiska tänkande som tidigare var förhärskande i Europa och som än idag sätter dagordningen i islamistiskt styrda samhällen.

En demokrati kan, för att skydda allas rätt till frihet, förbjuda uppvigling till våld, men den kan inte förbjuda åsikter bara för att de gör människor upprörda. Vi har inte en rätt att slippa åsikter som vi ogillar. Det som nu skett i Irland vittnar om religionens återkomst i politiken.

Redan tidigare har regeringarna i Storbritannien och Norge försökt lansera lagar som kriminaliserar religionskritik som antas vara stötande för troende. I Storbritannien tvingades regeringen Blair 2006 efter opposition i parlamentet att stryka en skrivning som likställde kränkande eller förolämpande yttranden med hot om våld i en lag mot religiösa hatbrott. I Norge tidigare i år tvingades regeringen Stoltenberg efter hård kritik att dra tillbaka ett lagförslag som jämställde kvalificerade angrepp på trossatser och livsåskådning med hatbrott. Att yttra sig hånfullt om en religions innehåll sågs alltså som likvärdigt med att uppmana till våld mot dess anhängare.

Under förevändning att skydda troende från kränkning erbjuder man ett redskap för fanatiker att sätta munkavle på sina kritiker. Det är bara att bli tillräckligt upprörd, så kan man få hjälp av domstolarna.

En demokrati värd namnet kan emellertid inte leva klämd mellan fanatikers krav på anpassning och de räddhågsnas oro för att inte vara nog till
mötesgående. EU:s demokratiska
trovärdighet fordrar färre, inte fler lagar mot blasfemi. Sverige har som ordförandeland ett ansvar att klargöra detta.

PER BAUHN

professor i praktisk filosofi, högskolan i Kalmar

Annons
Annons
X

En man vid ”Papal Cross” i Phoenix Park i Dublin. Irland har infört en lag som kriminaliserar blasfemiska och kränkande uttalanden om religioner. Men i en demokrati har man inte rätt att slippa åsikter man inte gillar, skriver Per Bauhn.

Foto: PETER MORRISON/AP Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X