Annons
X
Annons
X

Tecknade bilder av klass

FRÄMMANDE HEM Pija Lindenbaum är en av våra mest uppskattade bilderboksförfattare. Alldeles nyligen kom hennes senaste bok, Siv sover vilse. SvD:s kulturchef Stefan Eklund undrar om det egentligen är en bok om klassfrågor.

(uppdaterad)
Pija Lindenbaum är aktuell med Siv sover vilse, en bilderbok om klass och hur jobbigt det är att sova borta.
Pija Lindenbaum är aktuell med Siv sover vilse, en bilderbok om klass och hur jobbigt det är att sova borta. Foto: DAN HANSSON

Är Siv sover vilse en bok om klass?

– Hur ser du det? I texten kan du inte se det, eller ja, kanske...

Det första jag tänker på är när Siv berättar för läsaren att ”Jag heter bara Siv”. Det där ”bara”...

Annons
X

– Men det behöver inte vara en klassgrej. Flickan hon ska sova över hos heter Cerisia, som är så himla fint jämfört med Siv. Men visst, det är något som skiljer flickorna åt i alla fall.

Jag tycker att jag hittar fler klassmarkörer.

– Jo, men de finns där såklart, jag vet – i hur föräldrarna ser ut, till exempel. Jag har faktiskt under flera år tänkt att jag vill skildra klass i en bilderbok. Jag tycker verkligen att klass är spännande, men jag har svårt att skriva utifrån en politisk agenda, därför finns bara spår av klassidén kvar. Förresten, har du tänkt på att Siv och Cerisia har samma tröjor, men bara nästan?

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Nej. Står det i texten?

    – Nej, men man kan se det. Titta på Cerisias tröja, den har puffärmar, medan Sivs är enklare gjord.

    Hennes föräldrar har köpt piratkopian?

    –‑Precis.

    Men det här med att komma hem till kompisar som har helt andra typer av hem, jag kan minnas den känslan.

    – Vilken samhällsklass kommer du ifrån?

    Medelklass.

    – Jag med. Jag är ett radhusbarn, från Sundsvall. Och när man växer upp i en mellanstor stad rör man sig fritt mellan olika samhällsklasser. Jag kunde leka med de rika villaungarna ena dagen och höghusbarnen nästa. Jag tyckte att båda miljöerna var lika främmande. I storstäder är skolorna mer segregerade. Man hänger mer ihop med sina likar.

    Ta bara hallen hemma hos ­Cerisia – den är enormt stor.

    – Den där bilden är en återkommande dröm hos mig. En korridor med massa dörrar som man inte vet vad de döljer, som på en Finlandsfärja, där man lätt kan tappa bort sig. Allt ser likadant ut.

    När de äter, hela familjen, så serveras couscous. De äter inte snabbris.

    – Det är också en klassmarkör. Matmedvetenhet kan även handla om klass.

    Vad är det som intresserar dig i klassfrågan?

    – Att det är så himla stor skillnad. Folk har väldigt svårt att dölja sin klassbakgrund.

    Tycker du att vi fortfarande lever i ett klassamhälle?

    – Ja, verkligen. I allra högsta grad. Det handlar inte bara om ekonomi, utan även om andra saker, tillgång till kultur, bland annat. Barnen väljer inte sitt sammanhang. Det är otroligt orättvist.

    Har du själv gjort en klassresa?

    – Nej, men pappa kommer från en överklassläkt. Han har gjort en klassresa nedåt. Men han kan aldrig tvätta bort var han kommer ifrån.

    Cerisias föräldrar i boken är tydliga i det avseendet också. Mamman speciellt, och pappan...

    – ... han är lite alkoholiserad.

    Va?

    – Du ser att det står ett vinglas i köket. Han huttar för mycket när han lagar mat. Jag gör mig bilder av figurerna i boken som sträcker sig bortom det man ser som läsare. Cerisias mamma och Sivs pappa – de får ihop det sedan.

    Jaså?

    – Ja, man ser det på hennes blick. Hon blir intresserad av honom. Han står för något exotiskt med sitt långa hår.

    Boken handlar förstås också mycket om det här med att sova över hos någon för första gången. Hur man som gäst kommer inpå något intimt, som också blir helt främmande.

    – Det här med att sova över väcker så starka reaktioner hos vuxna läsare, har jag märkt. Många tycker att det är en oerhört jobbig grej. Jag har fått höra en del fantastiska historier om hur negativt en del kan reagera på att komma in i en annans hem. Jag är själv likadan. Jag avskyr att sova över.

    Du använder symboler som ­normalt sett står för trygghet – en gammelfarmor, en hund – och förvandlar dem till något skrämmande, ja, nästan motbjudande.

    – Den där gammelfarmorn... jag kan precis känna hur det är att stå där Siv står. Tanten luktar säkert konstigt också.

    Och hundens äckliga knöl på huvudet.

    – Den knäcker en, eller hur?

    Allt det här som händer sedan, på natten, när de ska sova...

    – Vad tänker du om det?

    Ja, att det kanske är en dröm, men det spelar väl egentligen ingen roll?

    – Nej, det gör det inte. När man är barn är det svårt att skilja på sanning och fantasi, dag som natt. Som vuxen tycker jag att det fortfarande är svårt på nätterna. Vad är vad? Det är hemskt ibland.

    Det händer massa saker med Siv och familjemedlemmarna på natten som skulle kunna tolkas symboliskt, men jag gissar att du inte tänkte på det när du skapade historien.

    – Nej, jag gör inte det. Men man ser ändå att det som sker med Siv under natten är att hon bearbetar det hon har varit med om under dagen.

    Det är någonting med Siv som man känner igen från flera av dina böcker, jag tänker framför allt på Gittan-serien – dina barn är blyga och tillbakadragna.

    – De blir alltid sådär, fast jag försöker göra barn som är vilda och modiga, men det slutar alltid med att jag gör barn som är tysta, reflekterande och lite melankoliska.

    Har det med din egen uppväxt att göra?

    – Ja, absolut. Jag var sån. Och min dotter också.

    Att vara ett sådant barn kan vara svårt. Föräldrar har ofta helt andra förväntningar.

    – De blir nervösa av sådana barn. Det väcker en sorg hos föräldrarna, de skuldbelägger sig, de tror att de gör något fel.

    Men i dina böcker har de här barnen en stor styrka.

    – Ja, de ska inte behöva bli något annat än vad de är.

    Kommer vi att få möta Siv igen?

    – Jag tror inte det. Jag skriver nya barn hela tiden. Nya barn som är samma barn. Gittan finns med på försättsbladet. Har du sett det? Hon vinkar till Siv. De hör ihop.

    Annons
    Annons
    X

    Pija Lindenbaum är aktuell med Siv sover vilse, en bilderbok om klass och hur jobbigt det är att sova borta.

    Foto: DAN HANSSON Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X