Teater Sherman

Hon använder sig själv som modell och utforskar identitetsbegreppet. Nu öppnar Moderna museet utställningen ”Untitled horrors” – bilder av och med konstikonen Cindy Sherman. Men i ateljén i New York möter vi en kvinna som inte gillar att bli fotograferad.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: BIRGIT SOLHAUG

Cindy Sherman, Untitled #470, 2008.

Foto: METRO PICTURES

Cindy Sherman, Untitled #458, 2007–2008.

Foto: METRO PICTURES

Cindy Sherman, Untitled #153, 1985.

Foto: METRO PICTURES.

Cindy Sherman, Untitled #150, 1985.

Foto: METRO PICTURES

Cindy Sherman, Untitled #132, 1984.

Foto: METRO PICTURES
Foto: BIRGIT SOLHAUG

Utställningen är curerad av Lena Essling och Daniel Birnbaum och visas i samarbete med Astrup Fearnley i Oslo och Kunsthaus i Zürich.

Foto: STAFFAN LÖWSTEDT
Foto: BIRGIT SOLHAUG
Foto: BIRGIT SOLHAUG
Foto: BIRGIT SOLHAUG
Foto: BIRGIT SOLHAUG
Annons

Cindy Sherman sitter på en hög pall framför en vit vägg, vrider sig och verkar inte tillfreds med situationen. Hon håller sig först krampaktigt fast, för att sedan placera händerna i kors över bröstet. Ansiktsdragen är ansträngda och hon är bevisligen obekväm.

Kroppsspråket tillhör en som mycket sällan fotograferas. Det är till viss del sanning, bortsett från att Cindy Shermans 40 år långa karriär bygger på fotografier av henne själv.

Annons
Annons
Annons