X
Annons
X
Recension

Ett dockhem Tätt spel när alla är instängda i sin självupptagenhet

Nutida kärlek och frihetslängtan är centrala teman i Viktor Tjernelds vitala uppsättning av Ibsen. Här uppstår ett tätt, energiskt spel, skriver Theresa Benér.

Jenny Jensen och Nils Dernevik i ”Ett dockhem”. Foto: David Skoog

Att älska är att agera. Att hylla och bekräfta ett delat nu genom att agera med den älskade. Köpa saker till hemmet, aktivera barnen, att stötta varandras karriärsteg. Kärlek är inte att sitta tillbakalutad och upptäcka den andres djup. Nej kärlek är handling, full fart framåt.

Denna helt nutida grundsyn på kärlek genomsyrar Viktor Tjernelds vitala tolkning av Henrik Ibsens ”Ett dockhem”. Paret Torvald och Nora är mitt i äktenskapets action: han är nytillsatt bank-vd och hon så upptagen av sig själv och sitt att hon inte ens på tre år ”hunnit” kondolera till väninnan Kristin, som blivit änka.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X