Täta nätverk håller samman Tyskland AB

Under strecket
Publicerad
Annons

BONN När kriget var över och Tyskland reste sig ur spillrorna fanns det inte längre plats för de gamla industri- och finansfamiljerna. Många hade tjänat Hitler och hjälpt till att hålla krigsmaskineriet i gång.
Några av dem ställdes inför krigstribunalen i Nürnberg. Andra lämnade över sin makt till anonyma stiftelser eller minskade sitt inflytande genom utförsäljning.
Tyskland växte i dessa dagar så det knakade och blev snabbt världens näst största exportnation. Tyska bilar, verkstadsmaskiner och kemiska produkter översvämmade världsmarknaden.
Inåt var bjässen dock hermetiskt sluten. En monolit som hölls ihop av ett utstuderat korsägande bland de stora industriföretagen och av maktsfärer där vänligt sinnade företag och finansinstitut höll varandra om ryggen.
När Friedrich Karl Flick, en av efterkrigstidens stora industrikaptener, 1975 beslutade att sälja sina 29-procentiga andel i Daimler-Benz såg bankerna till att det skapades en ”tysk lösning”.
Snabbt organiserades en grupp företag som tog över
aktiepaketet och förhindrade att utländska intressenter ens kom i närheten av att få in foten på Europas största marknad.

Annons

Det är detta nätverk av banker, fackföreningsledare och styrelseledamöter som utgör ryggraden i Tyskland AB och som trots fondförvaltarnas och de stora utländska placerarnas växande inflytande alltjämt är intakt.
Många av innehaven har länge varit dolda för offentligheten. Ända tills den rödgröna regeringens skattereform trädde i kraft vid årsskiftet. Företag som vill sälja ut sina aktiepaket slipper nu den gamla reavinstbeskattningen på uppåt 50 procent. Plötsligt tillkännages ägarförbindelser och aktieposter som ingen hade haft en aning om tidigare.
I centrum för hela detta sammanflätade tyska näringsliv står finansbjässarna Deutsche Bank, som är Tysklands största bank, och försäkringsjätten Allianz som äger Dresdner Bank. Deutsche Banks aktieportfölj är som ett Tysklands ”Who is Who” med bland annat 12 procent i DaimlerChrysler, 5,5 procent i MunichRe (världens största
återförsäkrare), 3,3 procent i Allianz och tunga paket i verkstadsföretag som Linde, Buderus, Continental och Deutz.
Ännu större är ägarportföljen som Allianz har skrapat ihop under årens lopp: 10,9 procent i kemibjässen BASF, 9,2 procent i kraftbolaget E.ON. 6,5 procent i BMW, 5.8 procent i Bayer, 4,5 procnet i Deutsche Bank, 4,2 procent i ThyssenKrupp, 3,8 procent i Siemens, 1,6 procent i DaimlerChrysler och 1,4 procent i Volkswagen.
Var för sig har Allianz och Deutsche Bank ett inflytande som med råge motsvarar familjen Wallenbergs ställning i Sverige. Med den enda skillnaden att makten inte utövas av en sluten klan som tack vare sina B-aktier har ett oproportionellt inflytande i svenskt näringsliv. I övrigt är parallellerna slående. Precis som Wallenberg sitter Allianz och Deutsche Bank i styrelser och kreditutskott som ger dem en unik insyn i näringslivet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons