Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Simson och Delila Tårdrypande möte med georgisk sångkultur

Simson och Delila

Genre
Opera

Camille Saint-Saëns. Dalhalla. Medv: Gästspel av georgiska operan, Textmaskin: Lasse Zilliacus, Kör & orkester från Zakaria Paliashvili akademiska opera- och baletteater samt Dalasinfoniettans kör, Dir: Zaza Azmaiparashvili, Medv: Anna Larsson, Badri Maisuradze, Dainius Strumbas, Legi Imedashvili.

Även om vädrets makter beslutat att låta operavännerna i Dalhalla förstå vem som egentligen bestämmer, visade de ändå respekt inför konsten när den är som störst. Ett par droppar förvarnade publiken efter Delilas första aria i andra akten och på ett ögonblick svidades det om. Trots prasslande regnförsäkringar satt alla blickstilla under kärleksduetten, där georgisk sångkultur mötte svensk. Enda vätskeflödet som noterades kom från ögonvrår då mötet ägde rum ovan molnen. Det vill säga i den stora sångkonstens himmel.

När tenoren Badri Maisuradze sjöng Manrico i Trubaduren i våras, delades i publiken i två läger. Undra på det, eftersom han använder två typer av röst. I solonumren påminner den om ett kraftigt armeringsjärn. Men i duetter med likvärdiga partners, såsom Hillevi Martinpelto i Stockholm och Anna Larsson här i Dalhalla, förvandlar han järnbalken till finaste silvertråd som han lindar kring varje sjungen replik.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Anna Larssons röst utstrålar både lugn och hetta men framför allt en trygghet som utgör erotikens hörnsten. Det geniala med hennes Delila-tolkning är förmågan att återge stridiga känslor i samma fras: såväl den återuppväckta åtrån som hatet mot mannen som kränkt hennes kärlek.

    Annons
    X

    Samma möjligheter till psykologiskt finlir har inte filistéernas ränksmidande överstepräst men Dainius Strumbas gjorde sitt bästa med sin utmärkta baryton. Färre nyanser fanns i Legi Imedashvilis monokroma bas trots uppgiften att ge röst åt bägge fiendeläger.

    Men Zaza Azmaiparashvili som konstnärlig ledare gör Tbilisioperan förtjänt av all avundsjuka som branschen kan uppbåda. I sin slagteknik förenar han glömda skråhemligheter med ungdomlig glöd. Ju mer regnet öste ner, desto mer eldade han sina musiker och sångare fastän de - enligt uppgift - inte existerade.

    Dalhallas pressavdelning har lyckats trolla bort hela den georgiska ensemblen. På programmet presenteras förutom de här nämnda artisterna enbart Dalasinfoniettans kör. Inte en rad om den georgiska operans historiska bakgrund och skälet till att den uppkallats efter Zakaria Paliashvili, vars opera Absalom och eteri till och med har funnits att köpa på skiva. Också översättarens namn saknas: Lasse Zilliacus. Men eftersom kvalitet enligt Dalahallamodell utmärks av det icke utsagda bör hans kongeniala svenska text väl också räknas till samma kategori.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X