Recension

Teater i SverigeTänkvärda men spretiga teatertexter

Under strecket
Publicerad
Annons

För den teaterintresserade ser detta onekligen ut som en lockande bok. Teater i Sverige har författats av fyra ledande forskare vid den numera sammanslagna institutionen för teater- och dansvetenskap i Stockholm. Baksidestexten utlovar att den ska skildra teaterhändelser i Sverige, ända från bronsålderns ritualer och ceremonier fram till Grynets feministiska performance.
Författarna är välrenommerade ämnesspecialister. Docent Lena Hammergren kan dans. Professor Karin Helander är för SvD:s läsare välkänd som barnteaterkritiker men har också fördjupat sig i svensk teaters modernism och regikonst. Docent Tiina Rosenberg analyserar teater utifrån genusperspektiv, medan professor Willmar Sauter länge forskat om teatern som sociologiskt fenomen och politisk mötesplats. Dessa områden är intressanta var för sig, vilket också har visats i tidigare publikationer av varje enskild
författare. ”Teater i Sverige” har essäer fulla av information. Men de drar åt olika håll. Som helhet känns boken spretig och otydlig. Här hade behövts en redaktör som kunnat samordna texterna.

Läsaren guidas från gyckelspel till kyrkospel, från Gustav III:s franska hovbaletter till analyser av ”byxroller” i 1800-talsteatern. Här diskuteras skådespelet ”Värmlänningarnas” förmedling av en nationalkultur, liksom folkdansens utveckling inom danskonst. Här tolkas begreppet hjälteroller och det redogörs för olika linjer i 1900-talets regiteater. Boken redovisar den moderna barnteaterns sätt att gestalta barn, och så får vi en dos teater och feminism.
Ämnena är tänkvärda, men språk och referenser gör det oklart vem essäerna vänder sig till. Är de avsedda som akademiska texter eller är de skrivna för att upplysa en allmän teaterpublik?

Annons
Annons
Annons