Annons
X
Annons
X

Tänka fett är stort, tänka brett är större

Alliansens framgångar tycks betinga ett pris, och det är de tre små partierna som betalar. Att slå ihop Centern och Folkpartiet, vilket föreslås på sina håll, kan inte lösa problemet. Partierna måste bredda sig.

Alliansen har varit framgångsrik. Som politiskt projekt lade den grunden för att borgerligheten skulle kunna nå makten. Som regeringsprojekt har den lyckats med att bli omvald, samtidigt som den har marginaliserat och slutligen splittrat vänsteroppositionen.

Men det blir allt mer tydligt att Alliansen också har ett pris, och att det är de tre mindre partierna som betalar. Moderaterna seglar högre och högre, och de tunga moderata ministrarna, som Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Carl Bildt, åtnjuter rekordsiffror vad gäller förtroende.

De tre andra borgerliga partierna har i sak åstadkommit storverk. Centerpartiet har säkrat framtidens energi i den kärnkraftsuppgörelse som bröt ett skyttegravskrig som pågått i decennier. Kristdemokraterna har kapat vårdköerna, gett folket 200 nya apotek och förverkligat vårdnadsbidraget. Folkpartiet har reformerat skolpolitiken, bort från flummet, och sett till att Sverige flyttat fram positionerna inom forskningen. Ändå tappar man väljare och medlemmar.

Annons
X

I dagarna har en centerpartist uppmärksammats för sina förslag på fettskatt, för att fostra befolkningen att äta rätt, och påföljden hyenadräkt, som skamstraff för bidragsfuskare. Man kan – rentav bör – skratta åt förslagen, men kanske ska man främst se dem som ytterligare tecken på att partierna nu skrapar på botten av tunnorna när de letar kandidater. När partier krymper påverkas också idéarbetet, rent konkret. Vi har sett de gamla statsbärande Socialdemokraterna gå till val på butlers i tunnelbanan och könsneutrala toaletter – detta är Centerns motsvarighet.

Slimmade partier är på gott och ont, förstås. De ger möjlighet för stjärnskott att komma fram fort – tänk Annie Johansson i C.

Att partifolk börjar fundera på framtiden är naturligt. I eftervalsanalysen från liberala Bertil Ohlin-institutet kom man fram till två saker. FP har sin framtid som smal och vass idéburen rörelse; men FP och C skulle kunna korsbefrukta varandra om de gick ihop till ett bredare liberalt parti.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det senaste numret av
    Liberal Debatt drar idén längre. Här leker man med tanken på partibildningen Centerliberalerna, skissar upp de tio första utspelen, laborerar med dubbelkommando av språkrörstyp, samt diskuterar skillnader i partikulturer.

    Men frågan är om tankeleken är fruktbar. Partier i Sverige tynar inte bort av ålderssvaghet. De kan ha slut på idéer och dåligt med medlemmar, men likväl få tillräckligt med bidrag från skattebetalarna för att hålla vid liv en stomme i form av kansli, partitidning och ombudsmän. Enda sättet att ta död på ett parti tycks vara harakiri, senast praktiserat av Ny Demokrati.

    Talande nog hittar man inte motsvarande sammanslagningsdebatt i Centern. Där lutar man sig inte bara på stödsystemet. Efter att ha sålt av sina dagstidningar är C Västvärldens rikaste parti.

    Troligen går det inte att lösa i grunden politiska problem med nya organisationsformer. Både C och FP är spännande och attraktiva på sina profilområden. Utmaningen står i att bredda sig och erbjuda fullskaliga program. Centern valde klokt att investera i tankesmedja och idéutveckling. Det kommer att betala sig på sikt. Folkpartiet behöver inte heller vara ett smalt parti. Det är inte fel att tänka brett.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X