Annons

”Tänk om vi fått hjälp direkt efter olyckan”

SKOLRESAN SOM KRASCHADE. Yael skulle börja sexan när hon miste sin pappa och tolv klasskamrater, däribland bästisen, i en bussolycka i Norge 1988. Tystnaden runt henne då blev början till många kaotiska år. Hon är fortfarande arg.

– Jag hoppas de i Norge får bättre krisstöd än vi.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Yael Ahlström, 35, skulle börja sexan när halva klassen omkom i en busskrasch i Norge 1988. Klassfotot togs på S:t Görans sjukhus, där hon låg i tre månader efter dubbla benbrott.

Foto: GUNNAR LUNDMARK Bild 1 av 1

Yael Ahlström, 35, skulle börja sexan när halva klassen omkom i en busskrasch i Norge 1988. Klassfotot togs på S:t Görans sjukhus, där hon låg i tre månader efter dubbla benbrott.

Foto: GUNNAR LUNDMARK Bild 1 av 1
Yael Ahlström, 35, skulle börja sexan när halva klassen omkom i en busskrasch i Norge 1988. Klassfotot togs på S:t Görans sjukhus, där hon låg i tre månader efter dubbla benbrott.
Yael Ahlström, 35, skulle börja sexan när halva klassen omkom i en busskrasch i Norge 1988. Klassfotot togs på S:t Görans sjukhus, där hon låg i tre månader efter dubbla benbrott. Foto: GUNNAR LUNDMARK

För bara något år sedan oroade hon sig för att barnen skulle dö. Hela tiden. Nu kan hon i stället undra hur de skulle klara sig om det hände henne något. Eller börja planera för sin mans begravning för att han inte svarar i telefon när han är ute på mc:n – ”jag vet ju att livet kan ta slut. När som helst”.

Annons
Annons
Annons