Annons
X
Annons
X
Ledare
Gäst

Tala klarspråk om väpnad hjälp!

ÖB Micael Bydén bör ges svar på några centrala frågor av politikerna för att rätt kunna planera Sveriges försvar, skriver överste Bo Hugemark, apropå den nya Försvarsberedningen.

Säkerhetsrådet
Vem ska komma till Sveriges hjälp när vi inte kan försvara oss själva? Det är en fråga ÖB Micael Bydén bör få svar på av politikerna.
Vem ska komma till Sveriges hjälp när vi inte kan försvara oss själva? Det är en fråga ÖB Micael Bydén bör få svar på av politikerna. Foto: Henrik Montgomery/TT

Rubrikens uppmaning har varit aktuell länge. För tolv år sedan, på Sälen-konferensen 2005 fick dåvarande ÖB Håkan Syrén vad som referenten i tidningen Vårt Försvar (undertecknad) betecknade som konferensens mest avslöjande fråga: ”Var det möjligt att planera en försvarsmakt som i krig är beroende av hjälp utifrån, utan att ha uttryckliga säkerhetsgarantier?”

Syrén försökte ta sig ur frågan genom att hänvisa till att säkerhetspolitiken var politikernas sak, men moderatorn Ulf Wickbom släppte inte taget: frågan gällde hur ÖB såg det som ansvarig för planeringen av Försvarsmakten. Varefter ÖB svarade kort och kärvt: Nej.

Till detta fogade jag i mitt referat från konferensen kommentaren: ”Att detta inte blev stora tidningsrubriker är kanske ett tecken på att tankar på militära hot ligger fjärran.”

Annons
X

Det gör de inte längre. Fjärran är nu i stället den tid då en rikskonferens om försvaret kunde genomföras utan att Ryssland ens nämndes. Regimens upprustning och oberäkneliga agerande var i år det stora temat i tal av både försvarsminister och överbefälhavare.

Som framgår av Wickboms fråga 2005 hade vårt beroende av hjälp utifrån börjat beröras. Det beroendet hade funnits redan under det kalla kriget, men från slutet av 1960-talet varit tabubelagt. (1987 blev jag anklagad för ”överlöperi” av ett departementsråd på UD för att jag i en artikel hade förklarat ubåtskränkningar som en del av ”metoder att bryta Sveriges motstånd så snabbt att Nato inte hinner ingripa till Sveriges hjälp eller utnyttja svenskt område för operationer mot Sovjet.”)

Under 1990-talet använde dåvarande ÖB Owe Wiktorin hotet om att behöva hjälp utifrån som ett argument för att behålla eller stärka vår egen försvarskraft. Men efter den brådstörtade och ogenomtänkta nedrustningen kring millennieskiftet gick det inte längre att låtsas att vi skulle kunna försvara oss på egen hand. Tvärtom blev hjälp utifrån en ursäkt för att inte behöva rusta upp.

Utrikesminister Laila Freivalds hade vidgått detta i en radiointervju och fått frågan ”hjälp från vem”. I sin nöd svarade hon FN. Hon vidhöll detta på Sälen-konferensen 2005 men övertygade nog inte många.

Frågan ställdes inte direkt på årets konferens, men indirekt var svaret tydligt genom vad som sades om nära samverkan med Nato och överenskommelser med USA, med flera stater.

Det hade varit intressant att höra vilket svar moderatorn Pernilla Ström hade fått om hon ställt samma fråga som Wickbom till ÖB Micael Bydén. Gärna med några följdfrågor om vilka förutsättningar regeringen har givit för den operativa planläggning som Försvarsmakten nu påbörjat.

Att helt förutsättningslöst planera hur stridskrafterna ska användas i krig låter sig inte göras. Den politiska ledningen måste ge anvisningar när, var och hur detta ska ske – med andra ord beskriva ”styrande angreppsfall”, en term som användes under det förra kalla kriget. Men eftersom vi inte kan räkna med att avvärja varje hot med egen styrka får vi anta att regeringen gett förutsättningar för vilken västhjälp som ska påräknas i olika fall.

Det väcker frågor som en överbefälhavare bör vara intresserad att få svar på. Hur säker ska jag vara på att den förutsatta hjälpen kommer – och kommer i tid? Med vem ska jag nu påbörja operativ samverkan för att väpnad hjälp ska kunna få effekt?

Detta är frågor som rör försvaret såväl ”här och nu” som dess långsiktiga utveckling. Och svaren är inget som bör förses med hemlighetsstämplingens dubbla röda ramar; de är viktiga för att såväl politiker som vanligt folk ska förstå vad vår säkerhetspolitik handlar om och vad försvaret ska vara till för.

Det är viktigt att ÖB omgående får svar på frågorna. Ty som regeringens utredare Krister Bringéus inskärper är förberedande operativ samverkan något som avgörande kan stärka stabilitet och krigsavhållande effekt i vårt närområde. Det brådskar med det.

För att en överbefälhavare ska kunna prioritera vapensystem och förbandstyper krävs ett positivt svar på den första frågan. Det gäller ÖB Bydén likaväl som ÖB Syrén.

Man får också hoppas att Försvarsberedningen begrundar och öppet redovisar de strategiska sammanhang i vilket försvaret ska kunna verka. Eljest är dess arbete bortkastat.

BO HUGEMARK är överste och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.

Lästips! Det skulle bara ta 1–2 dagar för Ryssland att erövra Norrland, spådde generalmajor Björn Andersson vid ett framträdande i Luleå i torsdags.

Annons

Vem ska komma till Sveriges hjälp när vi inte kan försvara oss själva? Det är en fråga ÖB Micael Bydén bör få svar på av politikerna.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X