Logga in för en bättre upplevelse.
Michel Ekman: ”Turkisk vändning” i den tyska litteraturen.
Författaren Bret Easton Ellis om sin nya thrillerroman och uppväxten i Los Angeles.
Ulla Gudmundson: Hon är stor i det franska språkområdet, men än så länge ganska okänd i Sverige.
Det finns något irriterande med Lyra Ekström Lindbäcks självmedvetenhet.
”Makalös” – Akademiledamoten Anders Olsson guidar till pristagaren.
Annika Norlin visar vilken lyhörd och ömsint människoskildrare hon är.
Henrik Sahl Johansson: Jag-debattens efterspel väcker en brännande fråga.
Sara Mannheimer är tillbaka med en stark roman om tro, tvivel och identitet.
Henrik Dalgard: Fasta bokpriser är inte svaret på ljudboksföretagens dominans.
”Ulysses av James Joyce kallades länge ”världens farligaste bok”.
Andreas Ericson: Verken som förklarar landet vi kommer ifrån.
Carina Burman: I motsats till vad man kan tro är svarsskriften långtifrån ett nytt fenomen.
Hedvig Ljungar: I ”Flickdjur” utmanar Cecilie Lind föreställningarna om makten mellan en yngre och äldre älskare.
Per Klingberg: Så tänkte sig en 1800-talsförfattare att en rysk invasion skulle utveckla sig.
Martin Lagerholm: Kanske är den bästa konsten den som förblivit ofullbordad?
Johanna Frid följer upp ”Nora eller Brinn Oslo brinn” med ett svärmorsdrama.
Salman Rushdies nya roman befäster att konsten sträcker sig bortom våra nationsgränser.
I sin nya roman undersöker Hanna Nordenhök människans förhållande till sanning och lögn.
Anders Q Björkman: Som enda man på middagsbjudningen känner jag mig som en kulturantropolog hos ett främmande folk.
Ingen muckar med tvåsamheten ostraffat, inte ens i fiktionen.
I Anna Focks nya roman är sökandet efter en tidsanda är både riktigt och underhållande.
”Det är ett förträffligt pussel Milward lägger.” Andres Lokko fnissar sig igenom en säregen metaroman.
”Saker jag lärt mig om sorg” är en stark debutroman av Frida Blom.
Knivskarpt om att vara förtryckt av både makten och patriarkatet.
Jäderlings språk har en lömsk och livfull närvaro och tycks kunna ta sig an precis vad det vill.
En roman kan förklara klimatkrisen tusen gånger bättre än en IPCC-rapport.
Sofia Stenström tar sig an en bekant tematik – men skruvar till den så att det sprakar.
Per Klingberg: Varför försvann en så rik roman in i glömskan?
Varken dagbok, deckare eller autofiktion – men något däremellan.
Knausgård är en mästare som med auktoritet leder och håller läsaren i sin hand.
”Den hemliga historien” är både anti-woke och rasmässigt blind: hur hade det fungerat i dag?
Isabella Nilsson: Han känner en outsäglig lycka när rätt spelkort hamnar i rätt lucka.
Sebalds berättare lever i ruinerna av sin egen historia.
Houellebecq hävdar själv att ”Underkastelse” inte är någon islamofobisk roman.
Judith Hermanns enastående roman överlämnar sig åt oss i all sin komplexitet, sin ömhet och sin melankoli.
Merete Mazzarella: Få genrer har lika låg status som den kvinnligt orienterade romance- och feelgood-litteraturen.
Ann Lingebrandt: ”Hänsynslöst skall jag blotta mig själv och andra.”
Naken i en säng med en 44-årig man – fattar inte allvaret i situationen.
Hillevi Norburg: Liane de Pougy var sin tids mest uppburna kurtisan. Nu ges hennes roman "Det oåtkomliga" ut för första gången på svenska.
Jenny Aschenbrenner: Nu finns Vigdis Hjorths närmast pinsamt mörka genombrottsroman på svenska.
Caroline Ringskogs Ferrada-Nolis tredje roman är hennes bästa hittills.
Klichébemängt när Celeste Ng skriver om amerikansk fascism.
Tone Schunnesson om att hitta ny drivkraft och vad som är riktigt skrivande.
Ellen Frödin: Sällan var Virginia Woolf lika skojfrisk – och lika ilsken – som i ”Jacobs rum”.
Det sprakar av språkglädje i Augustprisnominerade romanen om de oborstade systrarna Leskinen.
Åsa Arping: Madame de Staëls ”Corinne” saknar varken dueller, svimningar, dubbelgångare eller märkliga förvecklingar.
Maxim Grigoriev: I sin nya bok ger Ingrid Elam en grundlig översikt över romanens 300 år långa historia.
Caroline Ringskog Ferrada Noli: Det var en kvinnlig smärta, en lågstatussmärta.
Bitvis djupt gripande om en nybliven mors kamp med sin egen barndom.
Per Wästberg: Javier Marías lämnar efter sig ett omfångsrikt författarskap.