Medan vi pratar och pratar
Tove Lifvendahl: Medan den politiska eliten ägnar sig åt konstfärdigt bryderi och broderi kring om vi ska säga flyktingkris eller politisk kris eller kanske systemkris, huruvida de som tar ordet systemkollaps i sin mun är rimligt oroade eller hysteriska av ogrundad rädsla, om statsrådet Wallström som sade i DN om nivåer på 190 000 ankommande per år att ”i längden kommer våra system att braka ihop” verkligen har synkat med statsrådet Andersson som i Agenda inte kunde svara på om det var hållbart med 500 000 per år (de tråkiga frågorna försvann då statsminister Löfven förklarade att Sverige behöver ett andrum), och om utmaningarna i själva verket inte är rena problem, eller om ordet problem gör att man problematiserar i onödan, och att man kanske borde tänka på vissa problem snarare som vår egen ovilja att förändra något.
