Logga in för en bättre upplevelse.
Alexandra Borg: En bok om register – det kan väl bara intressera arkivarier och bokhistoriker?
Stig Strömholm: Vem minns författarna som lyftes fram i den första historiken över Sveriges litteratur?
Henrik Dalgard: Kulturhistorien är alltför komplext för att kunna kokas ner till en lista.
Simon Sorgenfrei: Nu finns Zarathustras ”Sånger” för första gången i en komplett svensk översättning.
Alexandra Borg: Det marmorerade papperet ruvar på en egen kulturhistoria.
Hedvig Ljungar: Hon vände upp och ned på konventionerna – i år är det 150 år sedan ”livets virvelvind” föddes.
Egenskapen som gjorde 86-åringen till en idol för yngre skribenter.
Henrik Dalgard: I den kommersiella litteraturens historia finns ursprunget till det moderna Sverige.
Johanna Vernqvist: Nu hyllas Gaspara Stampas modiga diktning på nytt.
Carina Burman: I motsats till vad man kan tro är svarsskriften långtifrån ett nytt fenomen.
Hedvig Ljungar: I ”Flickdjur” utmanar Cecilie Lind föreställningarna om makten mellan en yngre och äldre älskare.
Svante Nordin: Vem var egentligen den än i våra dagar så mytomspunne Stolpe?
Björn Linnell: I ”Bokens folk” menar Joel Halldorf att böckernas historia är ett tveeggat svärd.
Tatjana Brandt: För att vara en av romantikens förgrundsgestalter är Rousseaus hisnande ambivalent.
Alexandra Borg: Guillorys bok om litteraturkritikens framväxt väcker en nätt liten utbildningshistoria.
Per Klingberg: Varför försvann en så rik roman in i glömskan?
Peter Ferm: I de skräckromantiska dramerna speglade Stagnelius sin utsatthet – 200 år sedan han dog.
Torsten Pettersson: Allt svårare att helhjärtat ta till sig de ryska klassikerna.
Lena Kåreland: Hundra år före Roald Dahl var det ”Der Struwwelpeter” som väckte oro i vuxenvärlden.
Per Klingberg: ”Svensk skräcklitteratur” visar upp en lång och rik om än ofta undanskymd tradition.
Lars Burman: Han var kvick, raljant och ”ibland de ypperste svenske poëter”
Martin Lagerholm: Pjäsen fick kungen av Preussen att utbrista ”Ogudaktig smädeskrift!”
Eric Cullhed: Ingvar Björkeson – amatören som som blev svensk mästare inom översättarskrået – har gått bort.
Alexander Andrée: En ny antologi undersöker bokens roll i medeltidens Sverige.
Alexandra Borg: ”After Sappho” en rosendoftande budoar för högtflygande samtal.
Ellen Frödin: Sällan var Virginia Woolf lika skojfrisk – och lika ilsken – som i ”Jacobs rum”.
Åsa Arping: Madame de Staëls ”Corinne” saknar varken dueller, svimningar, dubbelgångare eller märkliga förvecklingar.
Alexandra Borg: Onkel Tom har blivit ett nedsättande uttryck för svarta personer som är inställsamma mot vita makthavare. Hur kunde det bli så?
Mats Jansson: I modern tid är det knappast någon dikt som varit mer inflytelserik än T S Eliots ”The waste land”.
Michel Ekman: Timo Feldhaus skrivit en bok som på ett överraskande sätt förklarar Napoleons nederlag vid Waterloo.
Lena Kåreland: ”Den mänskliga komedin” fångar en fortfarande aktuell brytpunkt i Frankrikes historia.
Per-Arne Bodin: Litteraturen ha blivit mer självständig efter Sovjets sammanbrott.
Carina Burman: ”Shakespeare’s ’lady editors’” berättar en historia som de flesta knappt reflekterat över.
Sten Wistrand: E T A Hoffmanns noveller fick Freud att förstå sig på det kusliga.
Carin Franzén: Kortare avstånd mellan dagens populära dejtingserier och de antika kärleksmyterna än man kan tro.
Noomi Egan: Är monstret i ”Beowulf” en allegori över de svåra nödåren i Norden i mitten av 500-talet?
Kristoffer Leandoer: Catherine Pozzis dagböcker ger ingen vacker bild av Paul Valéry.
Maria Hansson: Victoria Benedictssons debutroman ”Pengar” ignorerades länge av manliga litteraturhistoriker.
Kaj Schueler: Biografin ”Hitler’s favourite jew” räddar kontroversielle Otto Weininger från sitt dåliga rykte.
Daniel Möller: När dansartisten Charlotta Slottsberg avled år 1800 ”hedrades” hon med en dikt som osade av könsglosor.
Åsa Arping: Var Fredrika Bremer liberal? I Timbro Förlags nya klassikervolym råder ingen tvekan.
Magnus Bergh: Markus Huss kastar nytt ljus över Kurt Tucholsky och hans författarskap i essän ”Utsikt över Gripsholms slott”.
Sofia Roberg: Läst med vår ekologiska kris för ögonen känns Rilkes poesi mer aktuell än någonsin.
Magnus Halldin: I dagarna är det 100 år sedan James Joyces ”Ulysses” först såg dagens ljus.
Alexandra Borg: Färgen blå är vanligt förekommande i Marcel Prousts stora roman ”På spaning efter den tid som flytt” – för att inte tala om rosa och guld.
Alexandra Borg: Färgen blå, skrev Goethe, gör ett underbart, nästan outsägligt intryck på ögat. Ändå dröjde det länge innan färgen blev allmänt förekommande.
Fredrik Rönnbäck: För Gustave Flaubert var idealet att skriva böcker som inte handlade om någonting.
Lida Starodubtseva: 80 år efter sin död lever Marina Tsvetajeva vidare i sina berättelser.
Anders Olsson: Drömmen om frihet gav en lätthet åt den tyngde Stagnelius dikter.
Kristoffer Leandoer: Belgisk medeltida timystiker har översatts till svenska för första gången.