Annons
Recension

Den orolige mannenTaffligt skrivet av den svenska deckarkungen

Publicerad

Den första känsla som griper tag i mig efter ett par kapitels läsning i
Henning Mankells nya roman om Kurt Wallander,
Den orolige mannen , är förlägenhet. Det jag håller på att läsa är rent ut sagt taffligt skrivet. Upprepningarna, klichéerna och övertydligheterna duggar tätt, pinsamt tätt. För att inte tala om de egendomliga liknelserna.

När Wallander funderar över sin relation till dottern Linda minns han hur enerverande det var när hon började jobba som polis i Ystad och en tid bodde hemma hos honom: ”Deras förhållande räddades av den gonggong som det innebar att hon fick tag på en egen lägenhet.”

Annons
Annons
Annons
Annons