Annons

Tacksamheten för en påse bananer – och friheten

Publicerad

På väg mellan två möten smiter jag in på supermarket Rewe och akutköper en klase bananer till döttrarna som bestämde sig för att äta två var till frukost. Väl ute igen skrider jag med snabba steg över en markering i trottoaren som berättar att fram till den 9 november 1989 hade jag blivit skjuten om jag hade gått där.

Eftersom Berlinmuren var 16 mil lång är det ganska ofta som jag passerar sådana markeringar, och så mycket Berlinare har jag blivit att jag oftast inte reagerar. Men just i dag stannar jag (och inte bara det – jag lägger mig ner på marken och tar en selfie). Jag tar några djupa andetag och låter tacksamheten skölja över mig. Tacksamheten över att jag, trots att världen innehåller narcissistiska politiker, klimatförändringar, populism och terrorhot, faktiskt kan gå från Öst- till Väst-Berlin precis när jag vill, utan att någon stoppar mig, granskar mina identitetshandlingar eller, för den delen, skjuter mig till döds.

Annons
Annons
Annons