X
Annons
X

”Tack Gud för att jag lever”

Tre år har gått sedan Marie Fredriksson drabbades av en hjärntumör. Hon säger själv att krisen har gjort henne starkare. Dessutom har hon fått en ny kärlek: att rita med kolpenna. I dag är sista dagen för hennes utställning After the change på galleri Doktor Glas i Stockholm. – Jag kommer att rita mer. Och sjunga mer med Per Gessle. Allt vill jag hinna med, innan det är för sent.

Marie Fredriksson är sparsam med intervjuer, söker hellre tystnaden och lugnet i familjen. Särskilt nu efter sin sjukdomstid: ”Jag är van att bli igenkänd, överallt. Oftast är människor snälla och trevliga. Ändå kan jag väl erkänna att det var länge sedan jag åkte buss. Tack och lov finns det taxi.”
Marie Fredriksson är sparsam med intervjuer, söker hellre tystnaden och lugnet i familjen. Särskilt nu efter sin sjukdomstid: ”Jag är van att bli igenkänd, överallt. Oftast är människor snälla och trevliga. Ändå kan jag väl erkänna att det var länge sedan jag åkte buss. Tack och lov finns det taxi.”

När livet går sönder kan vi ta till olika uttryck. Marie Fredriksson har valt att använda engelskan. The change hette plattan som kom ut förra hösten, två år efter att hon föll ihop hemma på badrumsgolvet och läkarna kunde konstatera att orsaken var en hjärntumör. Sångtexterna förmedlade skräck och mörker. Men också en tacksamhet över att leva: "Oh thank God I‘m alive, I‘m alive för the 2:nd time."

Marie Fredriksson är sparsam med intervjuer, söker hellre tystnaden och lugnet i familjen. Särskilt nu efter sin sjukdomstid: ”Jag är van att bli igenkänd, överallt. Oftast är människor snälla och trevliga. Ändå kan jag väl erkänna att det var länge sedan jag åkte buss. Tack och lov finns det taxi.”

Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X