Annons
X
Annons
X
Sport
Krönika

Anders Lindblad: Tack, Sanna – du är en av friidrottens största

Susanna Kallurs karriär är över. Hon kom åtta i finalen i inomhus-EM i Belgrad. Bäst minns jag dagarna i Karlsruhe när ”häckdjävulen” tog över hennes kropp – innan skadorna kom som spolierade drömmen om en medalj i OS eller VM.

(uppdaterad)
Inomhus-EM i friidrott 2017
Susanna kallur efter finalen.
Susanna kallur efter finalen. Foto: Jonas Ekströmer/TT

En fantastisk karriär är över. Det är bara att tacka för föreställningen.

Jag har följt Sanna på nära håll under hela hennes karriär, från guldet i junior-VM 2000, till den osannolika comebacken och tårarna i Rio-OS i fjol.

Det har varit en resa kantad av starka känslor och många tårar. Både av glädje och besvikelse. Hon har aldrig lämnat mig oberörd. Vänligheten personifierad, envis som få och klurig (ett ord hon ofta själv tar till) i sitt sätt att förklara och berätta.

Annons
X

Som när hon eftertänksamt och med ett leende på läpparna sade till mig att en ”häckdjävul” tagit över hennes kropp. Det var på ett hotellrum i tyska Karlsruhe i februari 2008 och ett dygn senare såg jag henne sätta världsrekord på 60 meter häck med tiden 7,68 – ett rekord som fortfarande står sig.

”Häckdjävulen” var snäll och god då. Men samtidigt som Sanna var i sitt livs form balanserade hon på en slak lina av den hårda träningen. Låg på gränsen för vad kroppen klarade av. Baksidorna av låren tog stryk, smalbenet likaså, och när vi kom till inomhus-VM i Valencia en månad efter världsrekordet tvingades hon gråtande konstatera att ena baksidan inte höll för att tävla.

”Häckdjävulen” hade blivit dum och ond. Och efter det handlade det mesta i karriären om tårar av besvikelse och smärta.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Sanna tog sig ändå till OS i Peking senare den sommaren, men kom dit med frågetecken kring skadan i smalbenet. Skulle det hålla?

    Svaret blev obarmhärtigt och smärtsamt. I semifinalen föll hon på första häcken. Låg länge kvar på banan innan hon sakta vandrade de 100 längsta meterna hon någonsin gjort, med tårarna strömmande nedför kinderna.

    Drömmen om en OS-medalj gick i kras och efter det kom hon aldrig tillbaka till samma slag igen. Sanna vägrade ändå ge upp, trots flera operationer och ständig rehabträning. För varje comebackförsök kom nya bakslag, men kärleken till sporten och förhoppningen om att en dag kunna få ut maximalt av kroppen – och träffa på den där goda ”häckdjävulen” igen – drev henne vidare.

    Det var en beundransvärd bragd att lyckas ta sig till OS i fjol med tanke på allt hon gått igenom. Men de många ingreppen i det sargade smalbenet stoppade henne från att träna häck på det sätt hon önskade och behövde för att kunna nå den absoluta världstoppen igen.

    För det var där hon hörde hemma mellan åren 2005–08. Då var Susanna Kallur en av alla fixstjärnor i svensk friidrott, och den allra populäraste med sin ödmjuka, folkliga framtoning.

    2005 tog hon guld i inomhus-EM i Madrid på 60 meter häck, före tvillingsyrran Jenny. 2006 sprang hon i överlägsen stil hem EM-guldet på 100 häck på hemmaplan i Göteborg och röstades senare fram som vinnare av Radiosportens Jerringpris, i konkurrens med flera OS-guldmedaljörer som Anja Pärson och Tre Kronor. Svenska folkets kärlek till Sanna kunde inte visas tydligare än så.

    Året därpå snuvades hon på medalj – ja kanske till och med guldet – i VM i Osaka. Sanna blev störd i finalen och slutade fyra då amerikanskan Michelle Perry kom över på hennes bana och trängde henne. Jag minns hur knäckt Sanna var efteråt i den japanska natten.

    Nej, häcklivet har inte varit rättvist mot Susanna Kallur. Hon fick aldrig sin så hett efterlängtade medalj i ett stort internationellt mästerskap (OS eller VM) utomhus som hon absolut förtjänade. Men hennes enträgna envishet, närmast besatthet, av att komma tillbaka efter skadorna – mot alla odds – och de fantastiska resultaten när hon stod på toppen, gör Susanna Kallur till en av de allra största svenska friidrottsprofilerna genom tiderna.

    Annons
    Annons
    X

    Susanna kallur efter finalen.

    Foto: Jonas Ekströmer/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X