Perfect Guide

Tack, Donald Trump!

Hösten 2016 var tidpunkten för min återfödelse som betalande tidningsprenumerant – och det är faktiskt denna nya dokusåpapresidents förtjänst.

Eller, rättare sagt, givetvis är det för alla de på djupet oberoende, bildade och analytiska tidningsjournalisters skull, som bevakat och kommenterat valkampanjerna det senaste året, men hade det inte varit för Trump hade jag aldrig frångått min ovana på senare år att mest konsumera medier gratis.

Annons
X

Nu är jag tillbaka som prenumerant och daglig läsare av New York Times och Washington Post, två numera kusligt hotade demokratigaranter i medievärlden som samtidigt upplever sina största kvalitativa lyft på länge.

Donald Trump må ha twittrat hånfullt om att "tusentals har sagt upp New York Times på grund av alla lögner" (om honom under valrörelsen), men sanningen är, som vanligt, att det är han själv som ljuger. New York Times har efter valdagen fått 10 000 nya prenumeranter; Washington Post och Wall Street Journal noterar liknande uppgångar.

Men är medierna verkligen "opartiska"?

Nyligen släpptes statistik på att Trump-alternativhögerns fejknyheter "vann" över riktiga nyheter på Facebook inför valet. Hatsajten Breitbarts konspiratoriska rasistpropaganda togs på större allvar av fler människor på Facebook än de ständigt etiskt prövande och faktadubbelkollande New York Times och Washington Post.

Det var ingen direkt överraskning att högste Breitbart-chefen Stephen Bannon – en grövre rasist och sexist än Trump själv, hoppade över till Trump-kampanjen och i dag är policydrivande stabschef i Vita huset, med en agenda att göra Breitbart till en ny "USA-Pravda" – samtidigt som han och Trump planerar stämningar mot New York Times och lagförändringar som ska göra det lättare för dem att komma åt de fria medierna.

Medieexperter i USA i dag, även högerkonservativa sådana (som George W Bushs förre talskrivare David Frum, numera chefredaktör på The Atlantic), talar om fascistiska tendenser och ett högst reellt hot mot pressfriheten.

Men är medierna verkligen "opartiska"?

David Frum menar att man inte kan vara "opartisk" när det står mellan pressfrihet och antidemokratiskt myndighetsmissbruk. Fakta kan bara vara fakta, inte fördelas i jämna vågskålar där "fel" ska ha lika mycket som "rätt".

När USA får en ny president som är den förste på 40 år att inte offentliggöra sin skattedeklaration, som gått till val på att han ska "dränera träsket" från "special interests" men sedan fyller upp hela sin administration med inte bara fullt säkerhetsklarerade familjemedlemmar utan extrema lobbyister (eller rentav lobbande extremister), hur ska den fria pressen kunna rapportera om detta sakligt utan att det samtidigt tolkas som ett potentiellt förtalsärende av den konspiratoriskt mediebesatte, lättkränkte narcissisten Trump?

Den enda positiva effekten av Trumps valseger är dock att USA:s press är starkare än på många år.

Det är dock inte New York Times som befolkar Trumps administration med klimatförnekare, Putin-lobbyister, tidigare sparkade militärer, kreationister som tror jorden är 6 000 år, fundamentalistiska abortmotståndare, dokumenterade rasister och sexister och homofober som anser att bögar ska botas med terapi.

Vi har sett Trump-typer ta makten och strypa pressen i Ryssland, Turkiet, Ungern, Polen.  Den enda positiva effekten av Trumps valseger är dock att USA:s press är starkare än på många år, och dessutom stridslysten. Inte emot Trump, som han själv tror, utan för det fria ordet.

Det vill jag vara med och betala för.

Utforska Perfect Guide Shopping

shopping bag

Shoppa redaktionens favoriter, det bästa inom mode, inredning och skönhet. Exklusiva erbjudanden och samarbeten för våra läsare

TA MIG TILL SHOPPEN!

Till Toppen