Recension

Tiden åldras fortTabucchi gör allt rätt

Uppdaterad
Publicerad
Annons

Den italienske författaren och litteraturprofessorn Antonio Tabucchis namn brukar nämnas när det är dags för de årliga vem-ska-få-Nobelpriset-diskussionerna. Nu är han aktuell med ytterligare en bok på svenska, novellsamlingen ”Tiden åldras fort”, som utkom i original 2009. Nio berättelser på knappt 130 sidor låter som något raskt avklarat, men Tabucchis täta och kondenserade prosa lämpar sig inte för snabbläsning; meningarna betas av droppvis, en efter en. Men samlingen är varken snårig eller svårläst, detta egentligen omöjliga ord, utan kräver snarare ett hela tiden uppmärksamt öga riktat mot textens olika lager av undertext, tydliga i varierande grad.

Samlingens motto är ett försokratiskt fragment, tillskrivet den atenske politikern och författaren Kritias, som lyder: ”I sin jakt på skuggan åldras tiden fort”, och just skuggor är bokens centrala motiv, skuggor i form av minnen. Återberättandet, gärna med ett intrikat berättarperspektiv, där berättarna göms inuti varandra som ryska dockor, lyfter fram minnet, eller ibland bara skuggan av ett minne, och låter det falla in över det som berättas, som något både närvarande och ogripbart.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons