Annons
X
Annons
X

Tove Lifvendahl: Ta tillbaka kvinnors frihet

Kvinnodagen 2017
Foto: Pavel Golovkin / TT

I dag är det internationella kvinnodagen. Den utgör ett slags märkesdag för allehanda aktiviteter, som på något sätt kan kopplas till kvinnor, jämställdhet och feminism. Det finns många sätt att visa sitt engagemang på, men helt avgörande är att en kvinna ska ha friheten att själv bestämma över sin kropp och sitt liv. Den rätten ska vara okränkbar.

Så är det inte för alla kvinnor i Sverige. För ett år sedan intervjuade jag Mariet Ghadimi, grundare och verksamhetschef för den ideella organisationen TRIS – Tjejers rätt i samhället, som har funnits sedan 2002 och består av tre delar; förebyggande insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck, akut hjälp till unga kvinnor som lever under hot och förtryck – ”ett inskränkt livsutrymme” – genom att erbjuda skyddat boende, familjehem och jourtelefon, och för det tredje utvecklar de metodstöd till andra.

Varje dag arbetar de med att stötta unga kvinnor som lever i förtryck i Sverige. Hederskulturen handlar just om att andra tar sig rätten att bestämma över kvinnors liv – vilka de får träffa, vad de ska ha på sig och vilka de ska leva med. Ghadimis budskap: ”Visst ska man visa respekt för andra kulturer och traditioner, men gränsen går när du kränker någon annan människas rätt. Det finns inga skäl att ha respekt för det. Eller ännu värre, acceptans, som det nu är. Vi måste stå upp för och försvara den svenska kulturen i vilken kvinnan erkänns som fullvärdig människa, och är mannen jämbördig.” (Flickorna som sviks, SvD 7/3-16)

Annons
X

Häromveckan berättade Zeliha Dagli, feminist och aktivist, att hon slutligen och högst motvilligt flyttat från Husby, eftersom hon upplever sig plågad av en fundamentalistisk våg sedan fem, tio år tillbaka: ”Husby och Järvafältet påminner mig om min barndoms upplevelser i Turkiet. Nuförtiden kan inte ens polisen röra sig hursomhelst där. Vi kvinnor, unga som äldre, kan inte länge röra oss fritt utan att motta hat och hot från ungdomar. Det finns mycket elakt skvaller om oss kvinnor i Husby, särskilt från unga män.” (Expressen 25/2)

Sveket mot förortskvinnorna har pågått under en längre tid. Men kvinnofridsstörningar är inte isolerade till utanförskapsområden och förorter, vilket de senaste veckornas rapportering från Uppsala och Göteborg bekräftar. Eller för den delen händelserna i fjol under festivalen We are Sthlm eller på Eriksdalsbadet. Och att flickor och kvinnor i Sverige, oavsett de lever i Husby eller rör sig vid Resecentrum i Uppsala eller Nordstan i Göteborg, nu löper högre risk än tidigare av att mötas av kränkande tillmälen eller fysiska övergrepp, är en genomklappning för den ambition vi som samhälle satt upp när det gäller jämlikhet och jämställdhet.

Att säga att hederskulturen eller det religiösa kvinnoförtrycket är medeltida, klingar inte så bra. Men rent historiskt ligger det något i det. I Alsnö stadga 1280 fastslogs fridslagarna som Birger jarl lät instifta: kvinnofrid, kyrkofrid, hemfrid och tingsfrid. Kvinnofriden stadgade förbud av överfall och kidnappning av kvinnor, med så kallade brudrov särskilt i åtanke. Det var en sed där män kidnappade kvinnor som de sedan gifte sig med. Det hände också att en kvinna under sin bröllopsdag rövades bort från brudföljet och tvingades gifta sig med en annan man. Den som bröt mot kvinnofridslagen dömdes till döden eller fick böta 40 marker.

Stäng

SvD GÖTEBORG – dagligt nyhetsbrev med de viktigaste nyheterna från Göteborg (må-fr)

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    1734 års lag gjorde skillnad i påföljden beroende på vilket civilstånd kvinnan hade – var hon gift eller förlovad, utdömdes dödsstraff, oavsett förekomsten av sexuellt umgänge. Men kvinnorov av en ogift kvinna eller en änka bestraffades med döden enbart om sexuellt umgänge förekommit. Under Gustav III kom en straffrättsreform som på 1770-talet ändrade straffet för våldtäkt till högsta kroppsplikt (nio gatlopp eller motsvarande), två år på fästning och förlust av egendom. För kvinnorov i betydelsen kidnappning fortsatte dödsstraff att utdömas.

    Detta är brott och straff som vittnar om en tid då barbari utövades. 1864 försvann kapitlet ur svensk lag. Brudroven hade upphört, lagen blev obsolet.

    Men det finns, som statistiken och rapporterna visar, många sätt att utöva nutida brudrov. Flickor som aldrig får åka med på skolresor, som inte får välja sin make själv och som inte får röra sig utanför hemmet utan en följeslagare – de är inte kidnappade i lagens mening, men ingen kan påstå att de är fria. Kvinnors mest grundläggande frihet – att äga sitt liv och röra sig fritt – inskränks i Sverige. Den friheten måste tas tillbaka.

    Annons
    Foto: Pavel Golovkin / TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X