Håkan Lindgren:Ta lärdom av Pussy Riots digra bibliotek

Pussy Riot-medlemmarna Nadezjda Tolokonnikova (i blått) och Maria Aljochina (i rosa) kunde citera klassisk litteratur i sitt försvarstal.
Pussy Riot-medlemmarna Nadezjda Tolokonnikova (i blått) och Maria Aljochina (i rosa) kunde citera klassisk litteratur i sitt försvarstal. Foto: Morry Gash/TT

Den litteraturhistoria som skolan har gjort sig av med är vår bästa inspiration till kritiskt tänkande. I stället tycks det förflutna ha blivit en främmande kontinent, där osäkra läsare ser fiender överallt.

Under strecket
Publicerad
Annons

Har du hört talas om den stora författarprotesten 1967? Gunnar Ekelöf, Harry Martinson och Ivar Lo-Johansson deltog, tillsammans med Erik Lindegren, Lars Ahlin, Sven Delblanc, Eyvind Johnson, Lars Gustafsson och Stig ”Slas” Claesson. I ett mer historiemedvetet land hade en reaktion av det slaget nog inte varit lika bortglömd.

Det här är vad det handlade om: en planerad reform av lärarutbildningen skulle leda till en kraftig minskning av svensklärarnas litteraturhistoriska studier, något som i förlängningen skulle ge sämre litteraturundervisning ute i skolorna. Klagomål på att skolan gör sig av med kulturarvet avfärdas lätt som elitism eller konservatism; därför är det värt att betona att många av de författare som undertecknade uppropet, som Martinson och Ivar Lo, hade växt upp i fattiga hem. De visste av egen erfarenhet vad skönlitteraturen var värd, liksom värdet av det rikare språk och tänkande som utvecklas under läsningen. Förutom ett tjugotal av landets mest välkända författare protesterade lektorer vid fyra lärarhögskolor, akademiker och studenter mot försämringen.

Annons
Annons
Annons