X
Annons
X

Ta en tur med m/s Humaniora

Vem minns Tage Danielssons monolog om humanist Kvist? Han som mönstrar på fartyget m/s Humaniora. Uppfylld av föresatser och drömmar tar det honom ett bra tag att upptäcka att skeppet ligger kvar vid kaj - att det aldrig lämnat hamnen
Kommer inte ihåg mer än så - och kanske var monologen inte mycket längre? Men minnesfragmentet rann till i torsdagskväll på tåget tillbaka till Stockholm efter en paneldiskussion på temat "Vem behöver litteraturvetare?" Studentföreningen Litteraterna i Uppsala hade tagit det berömvärda initiativet; salen på Kalmar nation var fylld till sista plats av litteraturstudenter som ville veta om de behövs. Vi som förväntades ha svar på det kom från medier, bokförlag, universitet, kulturrådet - och frågan är: kunde vi det? Hade vi något att komma med? Något som pekar på att dessa studenter inte, som humanist Kvist, försent ska upptäcka att skeppet ligger kvar vid kaj?

Svaret på det bör komma från Litteraterna, inte från oss panelhöns. För min del kom kvällen att alstra drömmar - och en ser ut som följer: om föreningen Litteraterna bjuder in kultur- och utbildningsminister Leif Pagrotsky till en liknande diskussion - och det kan nog hända för jag tyckte mig märka att Litteraterna är på hugget - då hoppas jag innerligt att han gör allt för att, sin trånga kalender till trots, komma. Han skulle få en givande kväll och besöket skulle få vittgående symbolisk betydelse.
Just i torsdags hade vi i SvD en intervju med den danske dramatikern Jokum Rohde, aktuell på Dramaten. Samtalet med honom tycks ha varit spännande eftersom Anna Ångströms text flera gånger fick oss att haja till och tänka efter; Rohde verkar ha en hälsosam förmåga att förnya diskussionen om konstens roll i samhället genom att resonera i upp-och-nedvända bilder och i termer av personligt ansvar. På ett ställe säger han: "Kultur har reducerats till ett sätt för staten att vårda demokrati och yttrandefrihet."

Det är just därför jag önskar att Leif Pagrotsky skulle finna det mödan värt att initiera ett förnyat samtal
mellan samhälle och de humanistiska vetenskaperna. Det är hög tid. Sverige har inte råd (klichén medvetet använd) att låta den monumentala arrogansen mot humaniora fortgå. De som på olika nivåer sysslar till exempel med det vetenskapliga studiet av litteraturen har sannolikt, på sikt, mer att ge sina medmänniskor och mer att bidra med i samhällsutvecklingen än de som pluggar på Handels. Så blev det sagt.
Häromdagen bekände nye riksbankschefen att han inte har tid för skönlitteratur. Den som har gått på Handels kan säkert avgöra huruvida han förefaller bli en lyckad riksbankschef; jag kan bara säga att om han med uppbjudande av alla sina krafter smög in en roman - eller en diktsamling, ofta inte tjockare än en årsredovisning och med mindre text - då skulle hans utsikter att bli en ännu bättre riksbankschef öka med flera procent mer än den rörliga räntan.

Annons
X

Läs även

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X