Annons
X
Annons
X

Ta ansvar för kulturen i skolan

EN STATLIG ANGELÄGENHET. Kommunerna klarar inte sitt ansvar för skolan och kulturen. Det skapar orättvisor och slår sönder grunden för det demokratiska samhället, anser regissörerna Stina Oscarsson och Suzanne Osten tillsammans med Lärarnas riksförbunds ordförande Metta Fjelkner, författaren Barbro ­Lindgren och förre chefredaktören Arne Ruth.

I skolpolitiken och i kulturpolitik ställs på sin spets vilka värderingar som råder i samhället: om vi menar allvar med människans lika värde och om vi tror på demokratin.

Vi menar att kommunerna inte klarar ansvaret för skolan och därmed för en viktig del av kulturpolitiken. På så vis kan man säga att hela grunden för det demokratiska samhället slås sönder.

Givetvis är inte skolan den enda vägen till bildning. Men den är den mest tillgäng­liga vägen för bildning för den som inte har med sig vana och redskap hemifrån.

Annons
X

Vi får emellertid gång på gång ­bevisat att segregationen ökar. Vi vet att lärare vill ge sina elever kulturupplevelser, men att den kommunala ekonomiska sparivern ofta sätter stopp för dessa ambitioner.

Marknaden som styrmedel bör inte vara vägledande princip för ett lands skolsystem. En likvärdig skola med hög kvalitet är ett nationellt intresse.

Skolan ska enligt vår mening vara kompensatorisk, i alla avseenden. Just därför måste staten garantera att skolan erbjuder kulturupplevelser för dem som aldrig ­annars skulle få ta del av dessa.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I ett enbart marknadsstyrt system ryms inte begrepp som bildning och visdom. Det fria valet fungerar inte eftersom människan inte enbart styrs av vårt förnuft.

    Det finns därför områden som skola, kultur och miljö för vilka staten faktiskt måste ta ansvar och peka ut den riktning i vilken man vill att samhälle ska gå. Vilka värden som ska vara våra riktmärken.

    Utvecklingen går idag i motsatt riktning. I Stockholm har antalet teaterbesök av elever i grundskolan minska med närmare ­60 procent de senaste två åren. Den enda stadsdel som ökar något är Östermalm.

    Det finns exempel på skolor där en eldsjäl som brinner för värden som konst och bildning lyckas bygga en fungerande verksamhet och där medvetna föräldrar sedan sätter sina barn i dessa skolor. Men vill vi inte ge alla samma chans?

    När kommunerna fick ansvar för skolan hamnade lärarna i ett besvärande dubbelkommando. Kommunpolitiker vill forma skolan efter eget huvud. Tillfälliga majoriteter sätter upp lokala mål, som inte speglar dem som riksdagen har beslutat.

    **Den kommunala ekonomin avgör mbitionsnivån. Men skolan är en del av Sveriges infrastruktur och vi har som nation inte råd med att elevernas kunskapsutveckling äventyras.
    **
    Tidigare hade lärare ett tydligt ­nationellt uppdrag som innebar stor integritet. Elevens bästa och en bra undervisning var den självklara ledstjärnan för varje lärare. Nu pressas lärare till att ta hänsyn till politikernas eller ägarnas oro för att få ekonomin att gå ihop. Att visa dåliga resultat är inte populärt. Att rekrytera elever blir viktigare än att stå upp för de mål som Sveriges folk har beslutat om.

    Varför vill vi att staten ska ta ett större ­ansvar för skolan och därmed för elevers möjligheter att få det av ett kulturutbud? Svaret är ­enkelt. Elever i exempelvis Stockholm kan – om de har tur – få ett eller flera teaterbesök under ett läsår.

    Men för elever i en kommun i landsorten är villkoren helt annorlunda. En biljett kostar mer än anslaget för kultur per elev och kostnaderna för ­resan till teatern är inte budgeterad.

    Lägg därtill att ”sista bussen” till hemmet gått för länge sedan när teatern eller konserten slutar. Då inser de flesta att kultur i skolans regi är uteslutet.

    Ett ökat statligt ansvar för skolan och därmed för kulturutbudet för elever skulle ge alla Sveriges elever samma chans till ­kulturupplevelser.

    Friskolereformen bidrog till ökad konkurrens, men också till ökad segregering. Många kommunala skolor drabbas när välmotiverade elever byter skola och man står kvar med stora kostnader. Stora summor läggs nu på marknadsföring istället för undervisning.

    Oavsett vad man tycker om valfrihet, så kan man inte blunda för konsekvenserna. Om skolan ska vara en öppen marknad ­behövs en rättvisare finansiering, där vi kan ha inflytande och ta andra hänsyn än den rena valfriheten. Därför vill vi ha större nationell likvärdighet.

    Det finns de som talar om att ett förstatligande av skolan skulle innebära många praktiska problem samt att lärarna inte har tid med en sådan reform. Men tvärtom skulle ett ökat statligt ansvarstagande underlätta förutsättningarna för lärar­arbetet.
    **
    Däremot påverkar det kommunpolitikerna som ogärna vill släppa ifrån sig makt. Sanningen är att kampen om framtidens skola tyvärr handlar om makt och prestige istället för vad skolan ger till eleverna och samhället.
    **
    Vi behöver en skola som kan ge utbildning av hög kvalitet samt bildning och kultur till alla elever.

    Vi behöver en skola som försvarar ­demokratin och stärker våra ungdomars möjligheter i livet.

    HÅKAN A BENGTSSON, vd för Arenagruppen
    **
    METTA FJELKNER,** ordförande Lärarnas Riksförbund

    BARBRO LINDGREN, författare

    REINE LÖÖF, regissör
    **
    ARNE RUTH,** skribent, fd chefredaktör Dagens Nyheter

    STINA OSCARSSON, regissör Orionteatern

    SUZANNE OSTEN, regissör Stockholms stadsteater

    AMERICA VERA-ZAVALA, dramatiker

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X