Annons

Andreas Grube:Systembolaget – det går för långsamt

Under strecket
Publicerad

Satt på en provning hos Systembolaget häromsistens och testade så kallade inkvalade viner, alltså före detta beställningssortimentsprodukter som – inte sällan tack vare dyr och intensiv marknadsföring – sålt så pass bra att de tar klivet över i det fasta sortimentet. Och ärligt talat, jag höll på att börja gråta av besvikelse.

Där var ytterligare en handfull olika varianter av italienska viner på torkade druvor, där var en nebbiolo från en påhittad producent, några generiska vita och några extraherade alkoholbomber till röda. Suck.

Visst, det fanns några, ytterst få, guldkorn också men merparten av just de här vinerna tillförde ingenting nytt över huvud taget till Systembolagets utbud. Snarare tvärtom, det var mest viner vi redan sett väldigt mycket av.

Samtidigt finns det stora luckor på andra håll. För snart två och ett halvt år sedan skrev jag ett reportage om grekiska viner här i SvD, och frågade i samband med det den ansvarige inköparen på Systembolaget om varför det just då bara fanns ett enda grekiskt vin på monopolets hylla. Inköparen kröp till korset och höll med om att Grekland borde vara bättre representerat, och han medgav att monopolets kvarnar ibland maler väldigt långsamt.

Annons
Annons

Det spelar ingen roll att Systembolaget hänvisar till beställningssortimentet, skillnaden är stor på att listas i BS och att synas på hyllan.

Vi spolar fram till idag och tar en titt på utbudet av grekiska viner i fasta sortimentet: noll röda, två vita. Ytterligare en snabb sökning på hemsidan visar till exempel också att på rödvinssidan finns trendiga Kroatien bara representerade med ett enda vin, likaså Ungern. Österrike, detta fenomenala rödvinsland, har bara två röda i fasta listan. Antalet röda italienare, som en liten jämförelse: cirka 300. Visst, några snabba exempel bara, men som också säger något.

Jag vet att Systembolaget är väl medvetna om problematiken, och jag vet också att de vidtagit åtgärder för att justera den stundtals skeva fördelningen i någon mån. Men ärligt talat, det går alldeles för långsamt. Och det spelar ingen roll att Systembolaget hänvisar till beställningssortimentet, skillnaden är stor på att listas i BS och att synas på hyllan.

Visst, jag har respekt för att det tar tid att genomföra förändringar i en stor organisation som bolaget, och i ärlighetens namn har det också hänt mycket kul de senaste åren. Inte minst bjuder småpartilanseringarna ofta på gott om vinglädje, vilket till viss del hjälper till att blidka även mer högljudda monopolkritiker.

Men återigen: det räcker inte, det går för långsamt.

Kanske borde Systembolaget få en tydligare public serviceroll, som ett SVT för vin? Precis som SVT har krav på sig att visa bredd och djup, och både köpa in glättig lördagsunderhållning för miljonpubliken och smala dokumentärer för några tusental, borde kanske Systembolaget beläggas med samma krav. Mer bredd och djup, även i det fasta sortimentet. Och om inte alla viner säljer, synd, det är smällar man (läs: Systembolaget) i så fall får ta.

Jag vet att jag förbiser vissa aspekter här, ekonomiska, administrativa, konkurrensmässiga, politiska och you name it. Så får det vara, det är inte mitt jobb att driva det statliga alkoholmonopolet. Däremot ingår i mitt jobba att påpeka när saker inte fungerar.

Det är helt enkelt dags för Systembolaget att sätta turbo på kvarnvingarna.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons