Annons

Syskon betyder mer än vi trott

SYSKON HELA LIVET Länge talade man inom psykologin enbart om mamma-barn-relationen. Sedan kom pappan in i bilden. Nu har psykoterapeuter och psykoanalytiker också börjat upptäcka att syskon har stor betydelse för hur vi formas och mår.

Publicerad

Djupaste gemenskap och starkaste rivalitet. Syskonrelationer är ofta ambivalenta. Kanske känner vi oss kvävda under präktiga storasystrar eller undanskuffade av egocentriska småsyskon.
Många brottas med det här och vissa söker till och med professionell hjälp. Men psykoterapeuter och psykoanalytiker har hittills inte lagt särskilt stor vikt vid syskonrelationen. Dyker det upp svårigheter med bröder och systrar under behandlingen, har problemen ofta tolkats som att de egentligen handlar om relationen till mamma eller pappa.
– Det har med psykoanalysens historia att göra. Freud tog ofta upp syskon i sina fallbeskrivningar, men han förde nästan alltid över problematiken till relationen med föräldrarna. Vi har alla områden som vi är blinda för och syskonrelationen var uppenbart ett sådant för Freud.
Det säger Iréne Matthis, professor i psykoanalys och verksam psykoanalytiker sedan över 30 år tillbaka.
– Man kan ju bara spekulera i varför syskonrelationen inte har betonats mer. Freuds far dog
tidigt och Freud var väldigt upptagen av att analysera far-och-son-relationen. Sin mamma, som levde betydligt längre, eller sina yngre systrar, varav flera dog
under nazismen, skrev han däremot aldrig något om. Vi har alla anledning att förskjuta saker som är svåra för oss och kanske var syskonrelationen problematisk för Freud.

Men nu tycks tiden vara mogen för att lyfta fram syskonens betydelse. Inom den psykoanalytiska världen har det de senaste åren kommit flera böcker om syskon och frågan diskuteras på såväl svenska som internationella konferenser. Vissa talar till och med om ett paradigmskifte där man från att nästan bara ha betonat de vertikala relationerna – mellan föräldrar och barn – nu sätter de horisontella relationerna – mellan syskon – i centrum.
– Föräldrarelationen är central, men syskonrelationen är också betydelsefull och de är intimt sammanlänkade med varandra. Båda relationerna påverkar vilka vi blir som vuxna. Inom psykoanalysen arbetar vi med drömmar, omedvetna fantasier och så kallad överföring, och där dyker syskon ofta upp, säger Jan Swaling, även han psykoanalytiker, med lång erfarenhet från bland annat barnpsykiatrin.
– Det är lite svårt att beskriva, men som analytiker kan jag exempelvis få känslan att en maktkamp pågår mellan mig och analysanden (den som går i psykoanalys) som ligger på soffan. Då är det lätt att tänka att det handlar om att jag får rollen som den stränga pappan, men det kan lika gärna vara så att jag på ett omedvetet plan får gestalta ett syskon som hon eller han konkurrerar med. Tänker man bara i föräldra-barn-relationer så missar man lätt den dimensionen.

Annons
Annons
Annons