Syrienkritisk röst tystad i bombdåd

Den libanesiske tidningsmannen och Syrienkritiske parlamentsledamoten Gibran Tueni mördades i går av en sprängladdning. Bomben detonerade bara timmarna innan FN:s säkerhetsråd fick en ny rapport om mordet på den förre premiärministern Rafiq Hariri. Rapporten kräver att fem syriska topptjänstemän grips som misstänkta för Haririmordet.

Under strecket
Publicerad

Gebran Tueni mördades i ett sprängdåd i går morse.

Annons

På tidningen Nahars redaktion nära Martyrplatsen i Beirut rådde förstämning i går. Tidningens chef och utgivare Gibran Tueni, 48, dödades tillsammas med tre andra när en kraftig bomb sprängde hans stadsjeep i luften mitt i morgonrusningen i den libanesiska huvudstaden.
– Motivet var hämnd, som vi ser det. Hämnd för vad Tueni har skrivit. Tueni och hans tidning har stått i förgrunden för cederrevolutionen (kravet på Libanons självständighet). På samma sätt var Tueni en av de modigaste politikerna i parlamentet. Hade sade sådant andra inte vågade yppa, säger en medarbetare på Tuenis redaktion, en journalist som ännu har gråten i halsen, åtskilliga timmar efter mordet.

Tidigare i år dödades en annan av Nahars namnkunniga medarbetare, kolumnisten Samir Kassir. Också den palestinskfödde Kassir var känd för sina Syrienkritiska artiklar.
Den kraftiga bomben som dödade Gibran Tuenis vräkte hans stadsjeep över ett stup och förvandlade passagerarna till oigenkännlighet.
– Vi är så arga och ledsna. Libanon måste få hjälp utifrån. Vi behöver en internationell undersökning även av detta politiska mord, vädjade medarbetare på Tuenis redaktion i går.
Liknande krav på ett utvidgat mandat för FN:s mordutredare kom i går från Libanons premiärminister Fouad Siniora.
– Jag kommer att be säkerhetsrådet att utreda detta och andra brott, sade han.
Fouad Siniora vill också ha säkerhetsrådets stöd för att inrätta ett internationell domstol där de misstänkta för mordet på Hariri kan ställas till svars.
Den libanesiske drusledaren Walid Jumblatt anklagar Syrien för att ligga bakom gårdagens bombdåd i Beirut. Men statsledningen i Damaskus förnekade kategoriskt all inblandning.

Annons
Annons
Annons