Annons
Recension

MisantropenSyrerik briljans får ensemblen att lysa

Andreas Rothlin Svensson som Alceste i Misantropen på Dramaten.
Andreas Rothlin Svensson som Alceste i Misantropen på Dramaten. Foto: ROGER STENBERG
Publicerad

Molières sedekomedier innehåller alla ett frö till en storartad tragedi som det är upp till regissören att antingen ignorera eller få att växa och frodas. Han beskriver en ny borgerlighet som håller på att bygga upp en mer ”sann” verklighet, en chosefri mötesplats mellan hovet och dess löjliga ceremonier och rå, svart nöd. Var pjäs är en byggsten för att forma en ny tid men nya möjligheter.

Misantropen kan spelas på olika sätt. Alcestes jakt på absolut ärlighet och sanning kan framställas som nödvändig ställd mot en skock löjliga viktigpettrar som bara pratar strunt eller – som nu på Dramaten – som en man som upphöjt sig själv till mall, mål och mening. Jakten på uppriktighet har gjort honom till en taliban vad gäller mellanmänsklig kommunikation. Han vägrar det subjektiva.

Annons
Annons
Annons
Annons