Annons

Katarina Wennstam:Synen på kvinnans skuld regerar fortfarande

Under strecket
Publicerad

Det fanns en tid innan internet, det är lätt att glömma det. Jag försöker förklara det för mina barn ibland, men de bara stirrar på mig som om jag vore en dinosaurie. Vi var tvungna att leta upp telefonkiosker också, säger jag, men de har redan tappat intresset och återvänt till sina mobiler.

Komikern John Oliver iscensätter detta träffande i en sketch om näthatet, med en man som suckar över hur lång tid det kommer att ta honom att gå runt på stan och skrika fula ord till helt okända kvinnor, handskriva hatbrev och gå till sin ex-frus jobb och visa upp nakenbilder på henne för alla hennes kollegor. Vilken tur att internet finns – så snabbt och enkelt det går!

Men – hot på internet är tyvärr ingen sketch. Det är blodigt allvar. Hoten mot kvinnor, och män, är ett gigantiskt problem. Framför allt unga kvinnor är rädda för sina liv inför de hot de utsätts för, och inte sällan tvingar hotaren dem att ta ännu fler, mer kränkande, bilder på sig själva.

När Gudrun Antemar, lagman och utredare, presenterade de lagförslag som ska försöka stoppa hatet på nätet slår hon fast något viktigt. Att de lagar vi tillämpar på hot och hat på nätet, på virtuella förföljelsekampanjer och på hämndporr, stiftades på 1960-talet.

Annons
Annons

Det nya lagförslaget försöker ligga i linje med en verklighet vi alla lever i, framför allt våra unga. Till exempel föreslås olaga hot också innefatta hot om det är ägnat att framkalla allvarlig oro hos den hotade. Att försmådda pojkvänner och cyniska groomare använder sig av hot om att publicera nakenbilder kan få fasansfulla konsekvenser. Flera fall av självmord hos unga har kunnat kopplas just till sådana hot.

Men vissa saker är sig lika från sextiotalet, och från sextonhundratalet. Nämligen synen på kvinnan och hennes sexualitet. För varför är ett hot om att publicera nakenbilder så verkningsfullt? Hur kan rädslan hos de drabbade flickorna vara så stor att de är beredda att göra vad som helst för att få stopp på bilderna? Svaret är tyvärr lika enkelt, som grymt och ålderdomligt.

De vet att det är de som får betala priset. Det är de som får stå där med skammen, får höra att de är horor. Domen fäller omgivningen, och det finns fler aktörer än bara de som publicerar bilderna.

Fallet med skådespelaren Jennifer Lawrence och de nakenbilder som 2014 kapades från hennes Icloud-konto, visar hur synen på kvinnan och på hennes skuld fortfarande regerar. Det var frivilligt tagna bilder som stulits, men det var hon som kedjades vid internets skampåle och fick höra att hon var en slampa. I en intervju i Vanity Fair sa Lawrence själv att detta inte var en skandal, utan ett sexuellt övergrepp. De som borde skämmas är de som publicerat dem. De flesta drabbade flickor har inte Jennifer Lawrences position men måste åtnjuta samma lagliga skydd. Men vi måste också ta tillfället i akt och på allvar diskutera varför vi fortfarande ger kvinnor skulden för vad de har blivit utsatta för.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons