Annons

”Synen på rektorns roll bör förändras”

Den pedagogiska verksamheten i skolan leds av många fler än skolans rektor. Att se rektor som skolans pedagogiska ledare leder tanken fel. Rektorns viktigaste uppgift är det organisatoriska ledarskapet, skriver Jan Löwstedt, professor i företagsekonomi.

Under strecket
Publicerad
Foto: Staffan Löwstedt

Jan Löwstedt

Foto: Stockholms universitet

Det kan inte ha undgått någon att den svenska skolan anses ha problem. Problem som lärare och skolledningar inte förväntas kunna klara av att hantera själva varför politik och debatt regelmässigt genererar förslag om förbättringsåtgärder. Förslag om mindre klasser, införande av karriärtjänster, satsningar på vissa ämnen och mer resurser ska lösa skolans problem. Ofta handlar dock förslag och beslut om ­pedagogiska frågor: det ska mätas oftare och ges betyg eller omdömen tidigare (eller senare) och ­lokala politiker och huvudmän genomför så kallade tvålärarsystem eller bygger om och satsar på så kallade öppna skolor eller andra för dem uppenbara förbättringar. Inte sällan används pedagogisk forskning som stöd för vad som anses framgångsrikt för barns lärande även om kopplingen mellan förslag och forskningsresultat ofta kan verka sökt.

Förbättringar i skolan förväntas genomföras ­genom den politiska styrkedjan: där politiska beslut genomförs av myndigheter, styrning och uppföljning sköts av huvudmän, rektorer och lärare ansvarar för undervisningens genomförande. De senare decenniernas ivriga försök att förändra den svenska skolan ger skolans rektorer en central roll. Forskning visar att rektor pekas ut som ansvarig för ­genomförande i många av de beslut som fattas av riksdagen (Nihlfors 2012) och framgångsrika skolor presenteras gärna i medierna som resultatet av ­enskilda rektorers insatser.

Annons
Annons
Annons