Recension

om jag kunde skriva skulle jag skriva en bok om människans största lycka och olyckaSynd att von Hofsten backar när det bränns

Under strecket
Publicerad
Annons

Titeln på Helena von Hofstens and­ra roman, utgiven på eget förlag, är ett citat ur Bohumil Hrabals ”En alltför högljudd ensamhet”. Ett citat bland många, en läsfrukt bland många. Författaren sticker inte under stol med sin beläsenhet, hon stöder sig på Tomas Tranströmer, Ernest Hemingway, Stig Dagerman, Vilhelm Moberg, J M Coetzee, Cicero, George Bernard Shaw, Per Wästberg... Det stör. Hon borde, som berättarjagets förläggare råder henne, ha dödat sina älsklingar. Och hon borde ha satt mer tilltro till sitt eget språk. Det är inte så oävet det heller.

Helena von Hofstens text består av två skikt, två till synes separata berättelser som går in i varandra. Den ena handlar om berättarjaget Lauras mor och hennes pojke Honungsman som dog från henne när han var sju månader, den and­ra om Lauras egen erfarenhet av att ha förlorat ett barn.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons