Annons

De osynligaSynd att verkligheten inte kunde vara som ”De osynliga”

”De osynliga”.
”De osynliga”. Foto: Folkets Bio

Fyra socialarbetare återger hemlösa kvinnor en smak på livet i en lovvärd girl power-komedi. Det är vackert tänkt, men dessvärre lite för käckt för att det ska kännas som en möjlig verklighet.

Publicerad

När ett center för hemlösa i norra Frankrike plötsligt läggs ned bestämmer sig fyra socialarbetare för revolt. Under radarn och med alla till buds stående medel tar de sig an de hemlösa i hopp om att också säkra dem en framtid. De inhyser dem i övergivna bostäder, övar dem i att utstå sitt lidande, praktisera i ett yrke de är hyfsat väl lämpade för, skriva cv, agera inför kamera. Och så sakta återfå en smak på livet.

De osynliga. De missanpassade. De dömda. Många titlar skulle göra sig för Louis Julien-Petits film, inspirerad av en bok och researchad i flera led. Ytterst handlar det om människor som inte längre har en aning om sitt eget bästa, än mindre sin plats i tillvaron. Människor som fastnat i sin situation, inte kan ta sig loss ur sitt narrativ, utan ältar sitt öde – även då de verkligen inte borde, som vid en sällsynt chans till jobb – och helt tvångsmässigt bara måste ut med skiten.

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons