Annons

Dumplin'Synd att Anistons nya komedi smygs ut

Danielle Macdonald och Jennifer Aniston i ”Dumplin’”.
Danielle Macdonald och Jennifer Aniston i ”Dumplin’”. Foto: Bob Mahoney/TT

Willowdean passar inte in i sin mammans konservativa världsbild. På rent jävelskap ställer hon därför upp i den lokala skönhetstävlingen. ”Dumplin'” är en tonårsfilm som undviker genrens obligatorier.

Under strecket
Publicerad

Danielle MacDonald är den verkliga stjärnan i ”Dumplin’”.

Foto: TTBild 1 av 1

Vid första anblicken känns premissen för ”Dumplin'” både trött och vagt irriterande: en förbindlig myskomedi med Dolly Parton-musik om en knubbig tonårslantis som ska lära sig älska både sig själv och sin klädstorlek. Filmen bygger på Julie Murphys tonårsroman från 2015 om 16-åriga Willowdean som går på high school, extrajobbar på en diner och försöker stå ut med sin mamma, det lätt bedagade kontrollfreaket Rosie som fortfarande lever på glansdagarna som ortens skönhetsdrottning – så till den grad att hon fortfarande styr tävlingen in i minsta detalj.

Willowdean passar dåligt in i mammans konservativa världsbild. Hon har fel attityd och fel utseende, det sistnämnda övertydligt manifesterat i att mamman gett henne ett smeknamn – titelns dumpling – som benämner ett blekt, fluffigt degknyte. Willowdean bestämmer sig därför för att på rent jävelskap ställa upp i skönhetstävlingen tillsammans med ett par lika normbrytande kompisar, och längs vägen får hon förstås några viktiga insikter: först när hon lär känna stans drag queen-klick, sedan när det uppstår romantik mellan henne och dinerkollegan Bo, och till sist när hon inser att hennes mamma kanske trots allt har ett hjärta under all hårsprayen.

Annons
Annons
Annons