Annons
Recension

ParsifalSympatisk Parsifal med dynamik

Publicerad

Man kan fråga sig vad som bör räknas till radikala nytolkningar. I vanliga fall handlar det om regikoncept som ser till att upplösa en eller annan gräns. Men om nu tendensen går åt ett helt annat håll? Att gränser sätts i stället för att överskridas.

Den tyske regissören Christof Loy har upptäckt en sak i Wagners ”Parsifal” som egentligen ligger i öppen dager: människan lider där under sin sexualitet. Kundry förför och förgör, förslavad av sin drift. Ett av hennes ”offer” är Amfortas med sitt sår som aldrig vill läkas. Klingsor har kastrerat sig själv. Och Parsifal, den rene dåren, tror sig bli dödligt sårad också han när han kysser Kundry – men det är bara åtrån som brinner. Det gör honom vis och avhållsam.

Annons
Annons
Annons
Annons