Annons

”Sydasien behöver 8 procents tillväxt”

– Utan en årlig ekonomisk tillväxt på 8 procent i tio år har inte länderna i Sydasien en verklig chans att bryta fattigdomen. Det säger chefen för Världsbankens verksamhet i Sydasien, Praful Patel.

Under strecket
Publicerad

Enligt honom är det först vid en långvarig tillväxt på minst 8 procent om året som Sydasien kan komma in i en process som inte längre går att vända tillbaka. Då kan fattigdomen knäckas.
De slutsatserna drar Praful Patel utifrån erfarenheterna i andra länder, särskilt Kina.
SvD Näringsliv träffade Praful Patel när han nyligen besökte Sverige för att diskutera stödet till de tsunamidrabbade delarna av regionen.
Tsunamikatastrofen beräknas kräva drygt 8 miljarder dollar i återuppbyggnad, och skadorna har främst drabbat de fattiga. De ekonomiska förlusterna är enorma i främst Maldiverna och Acehprovinsen, men i stort har katastrofen haft begränsad betydelse på nationalekonomisk nivå samtidigt som stödet varit både generöst och effektivt organiserat, enligt Världsbankens slutsatser.
När det gäller den ekonomiska utvecklingen i stort ser Världsbanken med optimism på Sydasien: Indien, Pakistan, Bangladesh och Sri Lanka samt Afghanistan och bergsstaterna vid Himalaya.
Det land i regionen som trots många
politiska problem ligger närmast en tillväxt på 8 procent är nu Pakistan som tagit emot en hel del experthjälp av Världsbanken, enligt Praful Patel.

Annons

Sri Lanka och Nepal kunde ha nått en liknande tillväxt om de inte haft sina inbördeskonflikter, fortsätter han. Ändå ligger tillväxten runt 6 procent i Sri Lanka och 5 procent i Nepal.
Men Praful Patel framhåller att det är stor skillnad på att hålla en tillväxttakt på 6 procent som Indien eller 9 procent som Kina. Det ger stora utslag i längden i så folkrika länder - även om båda har det gemensamt att andelen fattiga minskat kraftigt de senaste årtiondena.
Det finns flera skillnader som visar att Kina ligger före Indien, fortsätter han. Barnadödligheten är exempelvis mindre än hälften så utbredd i Kina som i Indien. Och det finns 55 miljoner kineser som bor utanför Kina, medan ungefär 20 miljoner indier bor utanför Indien. För båda länderna anses denna talrika ”diaspora” ha stor betydelse för affärsliv, forskning och utbildningsnivå.
Jämfört med Kina
har Indien dock en stor fördel i sitt etablerade rättssamhälle och sin ”robusta demokrati”, tillägger Praful Patel.
Visserligen är Indiens ekonomi fortfarande för politiskt styrd, anser han. Å andra sidan är Indiens långa erfarenhet av ”stökig demokrati” en viktig fördel för landet. I Kina väntar förmodligen stora utmaningar med ökade krav på politiska reformer när fattigdomen försvinner och utbildningsnivån stiger, resonerar Praful Patel.
För både Indien och Sydasien i övrigt är de stora behoven av bättre infrastruktur och kraftförsörjning ett genomgående problem, fortsätter han.

Annons
Annons
Annons