SVT slog hål på myt om välfärd

Under strecket
Publicerad
Annons

TV-krönika
När var den svenska välfärden egentligen som bäst? När tvåans Dokument inifrån: Välfärdsmysteriet i söndags ställde den frågan till folk på gator och torg blev svaren mer än skiftande: de växlade från 50- till 80-tal. Endast enstaka bland de tillfrågade vågade sticka ut hakan och svara: i dag!
Det var ett ambitiöst program, byggt på solid statistik. Här demonstrerades övertygande att det inte skett någon ekonomisk nedrustning av vare sig sjukvård, äldreomsorg eller handikappvård. Snarare satsas det mer än någonsin inom alla dessa sektorer. Vad som hänt är i stället dels att tekniken utvecklats och sjukvården på så sätt effektiviserats, dels att synen på vården förändrats drastiskt sedan sextiotalet. Då var långvårdsklinikerna nya, och tanken den att vården skulle vara just vård. Man lades in, och där fick man ligga. Nu bedrivs i stället den så kallade vården - på gott och ont - med effektiviteten som ledstjärna.

Däremot - och det borde både stämma till eftertanke och väcka debatt - har
resurserna som satsas på barnen rent faktiskt minskat under samma period. Man kan ju undra: är verkligen ett samhälle som sparar in på det uppväxande släktet, på utbildning och fritidsverksamhet för barn och unga, helt sunt? Det borde i alla fall vara en dålig satsning för framtiden.
En viktig lärdom som kan dras av programmet är annars vilken oundgänglig källa till kunskap om vår samtidshistoria som ryms i SVT:s arkiv, i gamla dokumentärfilmer och tv-program. Här får statistiken röst och kropp. I detta fall konkretiserades bland annat påståendet att allting återkommer i mediedebatten: man fick se hur till exempel föreställningen om sjukvårdens kris återvänt som ett mantra, gjorts till politisk paroll och ämne för nyheter.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons