Pernilla August regidebut är av ett sällsamt slag. Svinalängorna hör nämligen till den skara filmer som inte bara är djupt drabbande första gången man ser dem – i det första intryckets emotionella intensitet – utan också har förmåga att röra till tårar vid andra och tredje sittningen.
Förklaringen ligger delvis i att Susana Alakoskis förlaga, denna tragiska uppväxtskildring, är så stark. Men främst i den imponerande hantverksskicklighet med vilken August och hennes medarbetare har byggt vidare på berättelsen och skapat ett välsvarvat filmdrama.