Annons

GudarnaSvettigt och storslaget när manligheten skärskådas

Ensemblen i ”Gudarna – den mänskliga tragedin” som spelas på Teater Reflex.
Ensemblen i ”Gudarna – den mänskliga tragedin” som spelas på Teater Reflex. Foto: Anders Modig

”Gudarna” är en maffig undersökning av manlighet, en lång tradition av tystlåten men brutal konstruktion. Teater Reflex släpper fram en ung generation på scen – här med ett kraftfullt fysiskt utspel utan ironiska omvägar.

Under strecket
Publicerad

Ensemblen i ”Gudarna”, som är inspirerad av Dantes ”Den gudomliga komedin”.

Foto: Anders Modig Bild 1 av 2

Den sista kretsen är ett mentalsjukhus, där huvudpersonen hamnar, oförmögen att hitta en rimlig könsroll.

Foto: Anders Modig Bild 2 av 2

Vi vill göra teatern storslagen igen, skriver Teater Reflex. Det är ett djärvt mål, och övermodigt kan tyckas. Det en ju myt att scenkonsten blivit tråkig. Institutionsteatrarna spelar en radda konstnärligt framgångsrika uppsättningar, dock brottas det fria teaterlivet på vuxensidan med sin identitet. Vissa grupper – Galeasen och Giljotin – har knutit band med institutioner. Andra grupper åldras, andra fortsätter framgångsrikt att utmana med radikal teatralitet.

Ändå, när åskådaren lämnar Teater Reflex och Kärrtorp är man fylld av stor tillförsikt och energi. Iscensättningen "Gudarna" är en maffig, högljudd, bitsk och ofta rolig kritik av några nutida uttryck för dumrå manlighet. Man får nästan slå sig fram genom all testosteron som ångar genom rummet. Det känns som hos fria grupper på 1980-talet med genuin kraft och vilja, och en förmåga att med skral ekonomi skapa en suggestiv, strukturkritisk fiktion.

Annons
Annons
Annons