Annons

Sveriges glesbygd har blivit SD:s gisslan

Publicerad

Just nu råder politisk osäkerhet i vårt land, och den är större än på många år. SD har fällt regeringens budget. Extraval är utlyst. Frågan om vem som är mest att klandra för den uppkomna situationen kan besvaras på flera sätt, men vi får anledning att för oklart vilken gång i ordningen skärskåda SD, vågmästarparti med ett tveklöst mycket mörkt förflutet. Tveklöst är också att majoriteten av partiets väljare håller sig med åsikter på en glidande skala mellan rasism och xenofobi (detta faktum beläggs av sociologerna Peter Hedström och Tim Müller på DN Debatt 4/12). Det är dock möjligt att urskilja ytterligare några faktorer vars innebörd jag själv inte förrän under senare år har begripit, efter åtskilliga samtal med människor bosatta i min hembygd och på andra storstadsfjära platser i vårt land.

I vårt land har vi varit förskonade från realistiska försök till kommunistiska och fascistiska maktövertaganden. Folkflertalet har under hela den demokratiska eran i huvudsak kunnat glädja sig åt stigande materiell standard och känt att de genom den representativa demokratin haft ett visst inflytande över sina livsbetingelser. Under denna tidsperiod har vårt land dessutom urbaniserats i ett relativt sett rasande tempo. Landsort och glesbygd har förlorat befolkning och politisk betydelse, och den andel av valmanskåren som är glesbygdsbor är numera negligerbar. Det spelar ingen roll vad man gör eller tycker i Storå eller Bredsjö när besluten tas i Stockholm eller Bryssel.

Annons
Annons
Annons
Annons