X
Annons
X
Recension

Det ängelsgröna sakramentet Sveriges galnaste poesi

I sin nya diktsamling rör sig Eva Kristina Olsson mellan det sakralt meditativa och bisarrt vansinniga. Viola Bao läser en dikt som är rubbad, introvert och djupt asocial.

Begreppen flyter samman och bilderna löses upp i Eva Kristina Olssons nya diktsamling. Foto: Ulf I Eriksson

Vad är detta egentligen för slags poesi? Frågan infinner sig efter läsningen av Eva Kristina Olssons senaste diktsamling ”Det ängelsgröna sakramentet”, en märkligt kort och intensiv skrift klädd i gröntonat smörpapper. Dikten är mässande och rituellt repetitiv, framstår till en början som ett slags sakral hymn eller liturgisk meditation över en rad religiösa symboler, innan språket alltmer börjar likna vansinne eller bisarr feberdröm.

”Sakrament”, ”änglar”, ”vingar”, ”ljus”, ”ordet”, ”ingenting”, ord lika litteraturhistoriskt tyngda som poetiskt urvattnade – liksom en rad variationer på färgen grönt – återkommer och muterar i olika sammansättningar, samma retoriska satser repeteras elliptiskt och med små förskjutningar.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X