Annons
X
Annons
X

Sverigebilden har hamnat på kant

I RAMPLJUSET. En feministisk talibanstat som samtidigt har män som beter sig som svin. Den senaste tiden har den Bullerbyskimrande bilden av Sverige internationellt börjat ersättas av en betydligt mer nattsvart.

(uppdaterad)
Polischefen Göran Lindberg och Julian Assange-rättegången har bidragit till att bilden av Sverige i utlandet inte är riktigt idyllisk längre.
Polischefen Göran Lindberg och Julian Assange-rättegången har bidragit till att bilden av Sverige i utlandet inte är riktigt idyllisk längre. Foto: POLISCHEFEN GÖRAN LINDBERG OCH JULIAN ASSANGE-RÄTTEGÅNGEN HAR BIDRAGIT TILL ATT BILDEN AV SVERIGE I UTLANDET INTE ÄR RIKTIGT IDYLLISK LÄNGRE.

Knakar det i fogarna? Håller bilden av den idylliska röda stugan, den som så ofta ses som synonym med Sverige, på att krackelera?

Det har påståtts apropå kritiken mot den svenska våldtäktslagstiftningen och det svenska rättsväsendet kring anklagelserna mot Wikileaks Julian Assange. Det som i slutet av förra året fick kända amerikanska debattörer som dokumentärfilmaren Michael Moore och feministdebattören Naomi Wolf att håna oss och som lett till en bild av Sverige som en feministisk diktatur och en osäker rättsstat. Det som till och med fick statsminister Fredrik Reinfeldt att förra veckan gå ut till försvar för det svenska rättsväsendet och enligt TT avvisa att det skulle finnas risk för rättsövergrepp om Assange ställs inför rätta i Sverige.

Tidigare LO-ordföranden Stig Malm sa i SVT:s Gomorron Sverige förra fredagen att ryktet om det svenska osäkra rättsväsendet kommer att sätta sig som den svenska synden gjorde.

Annons
X

Backar vi bandet kan vi se att Assange inte är ensam om att ge en annan bild av Sverige än den vi är vana vid. UD sammanställer varje månad vad som skrivs i utländska medier. Det senaste året är inte bara en historia om svensk design- mode- och musikexport, Volvo, deckare, kronprinsessbröllop och annat myspys.

Författaren Stieg Larsson är så klart mannen som nämns framför alla. Men det som sporrade medier ute i världen att rapportera om en ändrad bild av Sverige var två helt andra män: den sexualbrottsdömde polischefen Göran Lindberg och arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin, som anklagades för att ha köpt sex. Utländska medier gjorde triumfartade trumvirvlar över att den före detta jämställdhetskämpen Göran Lindberg visade sig vara det värsta av svin. ”En bisarr rättegång skakar bilderbokslandet i Norden” rapporterade tyska Der Spiegel och beskrev hur Sverige tills nyligen var som i Astrid Lindgrens värld där den värsta busen gick att jämföra med Emil i Lönneberga. Artikeln illustrerades med en bild på skärgårdsidyllen ”vid Fjällbacka på västkusten” och texten: ”Är allt bara ett bländverk?” Även brittiska Guardian körde på i samma spår: ”Henning Mankells och Stieg Larssons Sverige – med skumma högerkonspirationer och prostitutionsligor – kanske inte är så långt från sanningen”. I november briserade ännu en skandal, i och med boken om den svenska kungen. Flera utländska medier välkomnade då Sverige till kontinenten.

Att döma av de stora händelserna kan man befara att bilden av ”Det goda svenska folkhemmet” ersätts av ”Den onde svenske mannen”.

Visst har vi klichéartade bilder av andra länder: Italien är maffia och pasta, i Finland bastar man utan avbrott och i Österrike låser man in barn i källaren. Men den internationella bilden av Sverige känns extra mycket huggen i sten: socialdemokratin, folkhemmet, de blåögda blondinerna, effektivitet, vikingar, höga skatter, Abba, Bergman, Palme, ”den svenska synden” (bland annat från filmen Sommaren med Monika), öppenheten, Pippi Långstrump …

Ofta stöter man på den så fort man landar på utländsk mark. Kvinnan som ledde min kurs i tyska i Berlin i höstas var till exempel en riktig Sverigevurmare. Ofta log hon, beundrande, mot mig och sa: ”Alltså, vi har ju inte kommit så långt som i Sverige. Självklart inte.”

Jämställdheten var en sak hon framhöll, liksom den ickehierarkiska du-kulturen, den som enligt henne gör att så många tyskar vill jobba på svenska företag.

I samma grupp, med elever i alla åldrar från övriga Europa, Sydamerika och USA, hade flera en dröm om att bo i Sverige. ”Warum?” undrade jag, men orkade inte ställa frågan högt. Efter mycket resande känner man sig lätt stinn av färdigförpackade föreställningar om Sverige. Som vän av Jante säger man inte heller: ”Det förstår jag!” Samtidigt skrev tidningarna artiklar med rubriker som ”Va? Sverige också?!” om att socialdemokratiska Sverige hade fått in ett högerextremt parti i riksdagen.

Fast det där verkade ingen vilja höra mer om när jag påpekade det. I Bullerbyn finns det väl bara snälla socialdemokrater? Bullerbysyndromet, att tyskars bild av Sverige är osunt präglad av Astrid Lindgrens figurer, är onekligen starkt. En teori är för övrigt att just tyskarna är sådana Sverigefans för att de tänker att Tyskland skulle ha kunnat bli så, ”Om inte...”.

Ändå är Sverigebilden utomlands – enligt Liselott Bergman, analysansvarig för Sverigebilden på Svenska Institutet, SI – inte fullt så stark som vi verkar tro. SI hade förra veckan, i projektet She entrepreneurs, besök av unga kvinnor från Mellanöstern och Nordafrika. De sa rakt upp i ansiktet på politiker de fick möta att de inte visste något om Sverige.

–Vi är inte så kända som vi tror, alla har inte ljuset riktat mot oss hela tiden. Det svenska musikundret är till exempel inte så känt i omvärlden som många i Sverige tror. Och den mediala uppmärksamheten kring Assange och Sverigedemokraterna har framförallt varit omfattande i västvärlden, säger Liselott Bergman.

Fast: I vissa skikt finns ändå den ingrodda idyllstämpeln. Är den då på väg att försvinna? Det borde väl redan morden på Olof Palme och Anna Lindh ha åstadkommit? Stämplas landet snart som en havererad socialdemokrati där män som stigna ur Stieg Larssons verk rusar runt och hatar kvinnor?

Fredrik Wetterqvist, verkställande ledamot i Nämnden för Sverigefrämjandet i utlandet, NSU, tror inte på en bestående svacka. Intresset för hur bra det går för Sverige ekonomiskt är större än Assangeproblematiken, menar han.

–Det finns just nu en märklig och intressant kärleksförklaring till Sverige från Storbritannien, där man ju samtidigt skriver mycket om Assange. Guardian skrev nyligen hur fascinerande det är att intresset för den gamla svenska modellen som Labour hade på 70-talet har övergått till att högern, The Conservative, intresserar sig för den nya svenska modellen. Jag tror dessutom att allt fler tycker att det är intressant att Wikileaks har sina huvudservrar i Stockholm, de undrar varför Sverige skulle vara ute efter Assange när Wikileaks har en fristad här.

Liselott Bergman på SI är övertygad om att det ska till mycket för att den cementerade Sverigebilden rubbas.

–Vi gör mätningar om Sverigebilden varje år. Jag kan med oerhört stor sannolikhet säga att bilden inte kommer att ha förändrats så mycket till nästa år. Det krävs nog att vi lämnar ut Assange till USA och att Michael Moore gör en film om det och fyra stora sådana händelser till där Sverige agerar ”fel” för att bilden ska ändras hos gemene man.

På lång sikt tror hon däremot att bilden kommer att ändras, ”men inte på grund av Assange eller Sverigedemokraterna”. Att länder som inte har samma nära relation till Sverige får mer makt kommer att vända upp och ned på styrkan vi har haft som ett litet privilegierat västland.

Vore det inte bra om den där bubblan med den lite väl goda bilden av Sverige sprack? ”Absolut!”, tycker Liselott Bergman.

–Det är en förutsättning i en global värld att vi lär oss mer om varandra, då är inte allt gott
eller ont. Vi i Sverige behöver öppna våra ögon och för att vi ska göra det krävs det att andra förhåller sig mer kritiskt till oss och inte har de där förblindande bilderna.

Frågan är å andra sidan om alla är redo att ta av sig sina skygglappar och se Sveriges mörkare sidor. Många kanske hellre klamrar sig fast vid sin tro på ett paradisiskt Bullerbyn i norr?

Oavsett: I Svenska Institutets rapport ”Sverigebilden 2010” slår man fast att den positiva Sverigebilden vi skördar i dag till stor del såddes på 70– och 80–talen. Sommaren med Monika hade premiär 1953. Eftersläpningen är stor.

Om det senaste årets händelser präglar bilden av Sverige om 20–30 år är Sverigebilden alltså lite mindre glittrande 2031.

Annons
Annons
X

Polischefen Göran Lindberg och Julian Assange-rättegången har bidragit till att bilden av Sverige i utlandet inte är riktigt idyllisk längre.

Foto: POLISCHEFEN GÖRAN LINDBERG OCH JULIAN ASSANGE-RÄTTEGÅNGEN HAR BIDRAGIT TILL ATT BILDEN AV SVERIGE I UTLANDET INTE ÄR RIKTIGT IDYLLISK LÄNGRE. Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X