Annons

”Sverige tappar ledningen i arbetet mot mobbning”

Något har slagit fel. Sverige är inte längre ett mönsterland i arbetet mot mobbning. Att ­under tio år gå från bäst till medel­måtta bör uppfattas som en stor besvikelse, skriver professor emeritus Peter Gill.

Under strecket
Publicerad

Ett steg mot nolltolerans är att driva utvecklingen så att åtminstone vissa skol­klasser, och kanske till och med några skolor, inte rappor­terar någon mobbning alls, skriver Peter Gill.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Peter Gill

Foto: Privat

Ett steg mot nolltolerans är att driva utvecklingen så att åtminstone vissa skol­klasser, och kanske till och med några skolor, inte rappor­terar någon mobbning alls, skriver Peter Gill.

Foto: Janerik Henriksson/TT
Ett steg mot nolltolerans är att driva utvecklingen så att åtminstone vissa skol­klasser, och kanske till och med några skolor, inte rappor­terar någon mobbning  alls, skriver Peter Gill.
Ett steg mot nolltolerans är att driva utvecklingen så att åtminstone vissa skol­klasser, och kanske till och med några skolor, inte rappor­terar någon mobbning alls, skriver Peter Gill. Foto: Janerik Henriksson/TT

Allt sedan mobbningsbegreppet först introducerades har svenska myndigheter, beslutsfattare och skolansvariga varit pionjärer i arbe­tet mot mobbning. Under många årtionden har förekomsten av mobbning i Sverige, i internationella komparativa studier, ofta varit lägst bland de undersökta länderna. Den låga förekomsten av mobbning i Sverige är begriplig utifrån långvariga och konsekventa åtgärder i form av utarbe­tade program, särskilda direktiv, tillägg till skollagen, instiftande av ett särskilt ombud för skolelever och en långtgående med­vetande­görande process. Sverige var bäst i klassen – men inte längre.

Annons
Annons
Annons