”Sverige tappar ledningen i arbetet mot mobbning”
Ett steg mot nolltolerans är att driva utvecklingen så att åtminstone vissa skolklasser, och kanske till och med några skolor, inte rapporterar någon mobbning alls, skriver Peter Gill.
Peter Gill
Allt sedan mobbningsbegreppet först introducerades har svenska myndigheter, beslutsfattare och skolansvariga varit pionjärer i arbetet mot mobbning. Under många årtionden har förekomsten av mobbning i Sverige, i internationella komparativa studier, ofta varit lägst bland de undersökta länderna. Den låga förekomsten av mobbning i Sverige är begriplig utifrån långvariga och konsekventa åtgärder i form av utarbetade program, särskilda direktiv, tillägg till skollagen, instiftande av ett särskilt ombud för skolelever och en långtgående medvetandegörande process. Sverige var bäst i klassen – men inte längre.
Nyligen publicerades ”Volym III” i 2017 års Pisa-undersökning med bland annat nya rön om förekomsten av mobbning. Från 35 OECD-länder rapporterade 15-åriga elever i vilken grad, under de senaste tolv månaderna, de hade blivit medvetet utestängda från gruppen, retade/hånade, hotade eller slagna/knuffade av andra elever, eller upplevt andra elever sprida elaka rykten om dem?