Annons

Sverige präglas mer av likhetsnorm än av rasism

DEBATT Svensk integrationspolitik är ifrågasatt. Är det dags att skrota den, eller att omformulera den? Andreas Johansson Heinö varnar för en debatt som hellre ägnar sig åt semantik än åt politiskt ansvarstagande.

Uppdaterad
Publicerad

Bristande politisk handlingskraft inför integrationens utmaningar har länge kompenserats av kraftfulla retoriska avståndstaganden från den tidigare politiken. ”Vi kanske rentav ska sluta tala om invandrarpolitik”, sa redan Ola Ullsten på 1970- talet. När integrationsbegreppet slog igenom på allvar på 1990- talet var det som ersättning för det då stigmatiserade begreppet mångkultur. När Masoud Kamali 2006 presenterade den statliga utredningen om strukturell diskriminering var lösningen att skrota integrationspolitiken.

Inför Socialdemokraternas kongress har det föreslagits att partiet ska verka för integrationsministerpostens avskaffande. Enligt partistyrelsen är integration ”ett problematiskt begrepp som man helst inte vill använda”. Initiativet har applåderats av debattörer från olika politiska läger. På Dagens Arena skriver Per Wirtén att han sympatiserar med tankegångarna men hellre vill se ett namnbyte: låt en antirasistminister ta över för att bekämpa den ”strukturella rasdiskrimineringen”.

Annons
Annons
Annons
Annons