Annons
X
Annons
X

Barbro Eberan: Sverige lätt byte för DDR:s charmoffensiv

Vårt förhållande till det forna Östtyskland är ett ömtåligt ämne som svenska forskare hittills undvikit. Lagom till 20-årsjubileet av murens fall kommer en studie som granskar relationerna mellan Sverige och DDR.

UNDER STRECKET

Efter Tredje rikets sammanbrott skulle det dröja ett halvsekel innan vi i Sverige på bred front kritiskt tog itu med vårt förhållningssätt till den nazistiska diktaturen. Därför är det anmärkningsvärt att det redan nu, knappt två decennier efter Östtysklands sammanbrott, föreligger ett omfattande forskningsarbete som belyser vår hållning till den östtyska diktaturen:
Inte bara Stasi. Relationer Sverige-DDR 1949–1990 (Carlssons, 564 s) av
Birgitta Almgren.

När Almgren, som är professor i tyska vid Södertörns högskola, för några år sedan undersökte Sveriges relation till Nazityskland (”Drömmen om Norden. Nazistisk infiltration i Sverige 1933–1945”, 2005) blev hon medveten om att det fanns en kontinuitet i vårt förhållande till de båda tyska diktaturerna. Hon beslöt att efter den bruna ta itu med den röda. Naturligtvis kan man inte jämställa Nazityskland med DDR, konstaterar hon, men det är mycket givande att jämföra deras propagandaoffensiver i vårt land. För båda diktaturerna var det alliansfria Sverige ett viktigt mål för ideologisk krigföring, och de metoder de gick till väga med för att vinna det svenska folkets sympatier skilde sig inte nämnvärt från varandra.

Boken bygger på gedigna källstudier. Under fem år har Birgitta Almgren plöjt genom akter i tyska arkiv. Sin analys av de skriftliga källorna har hon kompletterat med intervjuer av tidsvittnen i Sverige och Tyskland. Trots sin vetenskapliga tyngd är boken spännande lektyr. Den dokumenterar minutiöst hur samarbetet mellan DDR och Sverige fungerade på olika nivåer. Almgren beskriver den statliga säkerhetstjänsten Stasi (Staatssicherheit), redogör för den östtyska spionverksamheten i Sverige och presenterar en lista över här verksamma Stasi-agenter – ”IM” (Inoffizelle Mitarbeiter) – deras kodnamn och uppdrag. Hon tecknar en bild av svenska DDR-sympatisörer som riksdagsmannen Stellan Arvidsson och skildrar författaren Peter Weiss identitetskonflikter mellan Sverige och DDR.

Annons
X

Syftet med boken är dock inte, betonar Almgren med eftertryck, att ställa dåtida aktörer till svars, att anklaga och skuldbelägga i efterhand. Hennes mål är att tydliggöra hur mekanismerna i en diktatur fungerar. När hon började forska i DDR-arkiven stötte hon på många namn som hon kände igen från sin forskning om Tredje riket. Orädda antinazister, som tvingats fly från Hitlertyskland, dyker upp igen i den östtyska staten. De är övertygade om att deras dröm om det goda Tyskland där ska förverkligas, och de klamrar sig fast vid sin vision av det rättvisa, humanistiska och fredsälskande landet även när DDR styrs med stalinistiska metoder och människor skjuts ihjäl vid den tysk-tyska gränsen.

Varför kunde de, som varit så klarsynta när det gällde den bruna diktaturen, inte genomskåda den röda?, frågade sig Birgitta Almgren. Hur kan en diktatur göra oss så blinda att vi inte förmår skilja mellan vision och verklighet? Hon beslöt att med DDR och Sverige som exempel söka svar på den frågan.

Liksom på sin tid nazisterna gick den östtyska regimen systematiskt till väga för att infiltrera det svenska samhället. Lämpliga personer värvades och skickades till Sverige med uppdraget att missionera politiskt. Kulturen instrumentaliserades i propagandasyfte. Språk- och litteraturvetarna hade en nyckelroll i strategin att sprida ideologi under täckmantel av tysk kultur. Liksom naziregimens agenter stod även Stasis under ständig bevakning och kallades hem vid minsta misstanke om bristande lojalitet. DDR:s kulturcentrum, som grundades i Stockholm 1967, stod under Politbyråns kontroll och måste sända årliga arbetsrapporter till Östberlin. DDR:s ambassad i Stockholm fungerade som spioncentral.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Sverige gick balansgång mellan de två tyska staterna som konkurrerade om det svenska folkets gunst och sökte överträffa varandra med lockande kulturevenemang. I intellektuella kretsar fanns det ett starkt ideologiskt intresse för DDR. Även i Sverige ville man förverkliga visionen om ett demokratiskt samhälle med lika chanser för alla, och DDR beundrades som ett socialistiskt framtidsland, i kontrast till det reaktionära Västtyskland. Ett flertal svenskar arbetade för Stasi. Det exakta antalet låter sig inte fastställas, då dokumenten hålls under lås och bom av Säpo.

    Särskilt inom den svenska utbildningssektorn var inställningen till DDR positiv. Det östtyska skolsystemet med enhetsskola och integrerad yrkesutbildning var en förebild för de ledande skolpolitikerna Stellan Arvidsson och Britta Stenholm, som också spelade en central roll i Vänskapsförbundet Sverige–DDR.

    Den svenska bilden av DDR var splittrad: å ena sidan en socialistisk modellstat som tar hand om sina medborgare och garanterar arbete, fri sjukvård och barnomsorg, å den andra en förtryckarstat som stänger in sina medborgare i ett fängelse och förföljer oppositionella skoningslöst. Vid flera tillfällen riktades skarp kritik mot DDR-regimens hållning: vid 17 juni-upproret 1953, när Berlinmuren byggdes 1961, när Pragvåren kvästes 1968. Även utvisningen av vissångaren Wolf Biermann 1976 utlöste häftiga protester. Arkivmaterialet dokumenterar att kritiken från Sverige togs på allvar. Protesterna från Gustav Korlén, dåvarande professor i tyska i Stockholm, fördes vidare ända upp till Politbyrån.

    Ju längre den östtyska staten existerade, desto mer positiv blev dock inställningen i Sverige. På 80-talet besökte en rad svenska ministrar DDR och lovordade vad de såg. När Olof Palme, som av DDR-regimen hedrades som 1900-talets störste politiker, avlade ett officiellt besök i Östberlin 1984 talade han om vänskap och samarbete, inte om fängslade regimkritiker och mördade republikflyktingar. De östtyska dissidenterna, som beundrat Palmes raka kritik mot våld och förtryck i världen och hoppats på hans stöd, upplevde hans tal som hyckleri och hån. I januari 1989 besökte Ingvar Carlsson DDR för att gratulera Erich Honecker inför DDR:s 40-årsjubileum. ”Svensk diktaturkritik var selektiv”, kommenterar Birgitta Almgren.

    Under alla de år som DDR existerade for skaror av svenska högskol- och gymnasielärare med studenter och elever på studiebesök till DDR och lät sig imponeras av diverse kulturevenemang. Så även Birgitta Almgren. ”Varför agerade vi svenskar inte mer kraftfullt mot DDR-regimens brott mot mänskliga rättigheter?”, frågar hon självkritiskt. ”Varför gav vi inte regimkritikerna vårt stöd i stället för att samarbeta med makthavarna?”

    Hon menar att det delvis låter sig förklaras med mentalitetsdrag som konfliktskygghet och harmonibehov och vår önskan att vara toleranta och visa förståelse för andra länder och system. Det är betecknande att DDR-offensiven inte hade tillnärmelsevis samma framgång i Danmark och Norge.

    I förhållandet till diktatoriska regimer spelar naturligtvis opportunism alltid en viktig roll, konstaterar Almgren: vi låter oss lätt förledas att blunda för obehagliga sanningar om ett system erbjuder oss fördelar, materiella eller ideella. Även språket har stor betydelse som maktinstrument, betonar hon. Positivt laddade begrepp som frihet, demokrati och fred är förföriska, liksom honnörsord som ära, plikt och heder, därför att de förespeglar ett högre mål.

    Diktatoriska regimer använder sig av dessa magiska ord för att måla upp strålande utopier om ett fredsälskande rättvist samhälle och skyla det brutala maktsystem som ligger bakom. Vi blir fångar i en retorik som förleder oss att förväxla vision och verklighet.

    ”Inte bara Stasi.” är angelägen därför att den diskuterar allmängiltiga frågor om hur diktaturer fungerar och hur vi förhåller oss till dem. Den åskådliggör hur diktatoriska regimer går till väga för att infiltrera ett samhälle och hur svårt vi har att värja oss om vi inte genomskådar mekanismerna.

    Angelägen är den också därför att belyser det starka inflytandet DDR hade i Sverige och öppnar ögonen för att Stasi hade sina tentakler även här. Efter murens fall gjorde också svenskar den bittra erfarenheten att vänner och kolleger, som de hade litat på i alla år, avslöjades som IM. Hur lömskt Stasi-systemet var kunde de flesta helt enkelt inte förställa sig, och det blev ju heller inte uppenbart förrän DDR-arkiven öppnades. Men vårt förhållande till DDR är ett ömtåligt ämne som svenska forskare hittills undvikit. Birgitta Almgren har kastat en stor sten i det stilla vattnet och det står andra fritt att följa hennes exempel. Arenan är öppen för debatt, och över hundra kilometer hyllor med aktmaterial står tillgängliga för forskare i tyska arkiv. Endast i Sverige är de dokument som rör svenskars inblandning i Stasi hemligstämplade. ”Kan det bero på att Säpo övertagit dessa IM och därför inte släpper sekretessen?”, undrar Almgren.

    Boken är ett pionjärarbete som förtjänar respekt. Birgitta Almgren har givit sig i kast med ett oändligt och föga kartlagt material och vågat sig ut i outforskade sumpmarker med de faror det innebär att trampa fel ibland. Hon varnar också själv för att de källor hon bygger sina analyser på kan ha insamlats på olagligt sätt och därför måste tolkas med stor skepsis.

    Det är minerad terräng hon beträder. Frågan hur ett land ska handskas med sitt belastade förflutna har debatterats i Tyskland ända sedan Tredje rikets sammanbrott och fick ny aktualitet efter murens fall. Många pläderade för att ett slutstreck skulle dras och allt arkivmaterial förstöras. Men som också Almgren framhåller visar erfarenheten att det som sopas under mattan alltid förr eller senare dyker upp igen.

    Efter Hitlertiden dröjde det åtskilliga decennier innan vi i Europa var beredda att inse att den rasistiska ideologin inte bara var ett tyskt problem. I dag värjer vi oss mot insikten att Stasi inte bara var ett östtyskt problem. För många västtyskar blev det en chock när det i våras avslöjades att den västtyske polisen Heinz Kurras, som sköt studenten Benno Ohnesorg 1967 och därmed utlöste den västtyska studentrevolten, var en IM och handlade på uppdrag av Stasi.

    Det är viktigt att vi inser att uppgörelsen med Stasi-arvet inte bara är östtyskarnas uppgift. Men lika viktigt är det att vi inser att DDR inte bara var Stasi, betonar Almgren. Många forna DDR-medborgare känner sig kränkta av att deras stat identifieras med Stasi-systemet och anser att historien måste skrivas om så att även de goda sidorna i DDR lyfts fram. Den som anpassade sig kunde leva tryggt i den östtyska staten. Och inte alla som arbetade för Stasi var förbrytare. De flesta gjorde det inte frivilligt utan för att de inte kunde värja sig när de blev uppfordrade, och inte alla IM utförde uppdrag som verkligen skadade de övervakade. Många hade småuppgifter som var helt harmlösa.

    Därför kan man i dag inte heller dela in DDR-befolkning i förövare och offer. I en diktatur rör sig allt i en gråzon där gränserna mellan sanning och lögn suddas ut. Liksom människor i alla diktaturer hade även DDR-befolkningen lärt sig den dubbla koden – utåt anpassning och tystnadstvång, i privata kretsar öppen kritik. Det förklarar varför många östtyskar efter murens fall med gott samvete hävdade att de varit motståndare till regimen: de hade ju verkligen kritiserat den, om än bakom lyckta dörrar.

    Men i DDR fanns det också människor som vågade göra öppet motstånd och som betalade ett högt pris för sitt mod. Det är viktigt att vi ser alla som förföljts och fängslats och riskerat sitt liv för att genomdriva regimens fall, framhåller Almgren. Det är dem vi har att tacka för att Stasi-arkivet inte förstördes efter murens fall och vi därför har möjligheter att skapa klarhet i det förflutna. Sedan det öppnades 1992 har 2,5 miljoner ansökningar ställts om insikt i arkiven.

    DDR var förvisso inte bara Stasi...

    Barbro Eberan
    Barbro Eberan är fil dr i germanistik, bosatt i Tyskland

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X